Aftonbladet – 4 december 1844, sida 3

(Införes på begäran.) Uti en korrespondensartikel från Umeå, införd ut Ja 262 af tidningen Aftonbladet, rörande de nidings verk och överdåd, som blifvit begångna i trakten a Umeå, heter det bland annat: att bryta sig in i an dras boningar, icke för att stjäla, utan för att för derfva sia nästas egodelar, slå ut fönster, våldföra väg farande med stenkastning, sönderskära åkdon, nedsti g: kreatur, kullstörta murar, utrifva tak på lador m. m. hör,. man må säga, till ordvisgen för natten, äfven som att orsaken till så väl dessa nidingsdåd som åtskilliga begångoe mordgerningar till en del otvivel. aktigt finnes i den oförlåtliga likgiltighet, med hvilken de, som närmast borde vaka öfver ordningen i samhället, densamma handhafva, och i det krögeri, som öppet och oförsynt utan åtal får badrifvas. Om det, ty värr, måste medgifvas, att dessa uppgifter, så vidt åtskillige ocordnisgar angår, äro förenlige med sannizgen, så kan ingen, som närmare känner förhållandet, neka, att berättelsen är något öfverdrif. ven och till ea del sanningslös. Mig veterligen ha: något kreatur icke blifvit nedstunget eller ens skadadt. Utom den händelse att ett tjenstehjon, som vid liqviden om årslönen fick betala skadan, för sin husbonde, en embetsman, sönderskar ett åkdon. har någen förbrytelse af denna art ej blifvit begången Likeså enstaka är förhållandet med de vägfarandes våldförande medelst stexkastning, samt taks afrifvande å hölador; ty jag har åtminstone icke kört eller kunnat få spaning på ett mer än en vägfarande, som måhände sjelf genom oförsigtighet dertill gifvit någon an: edniog, blifvit träffad med en sten, eller att taket å mer än en leda blifvit afrifvet. Vare derföre icke sagdt, att ju ej dessa och andra förbrytelser äro tillräckliga, att ådagalägga det oordaingar ägttum.: Lika titet som jeg vill eller kan bestrida detta, lika litet kan -jag medgifva att polisam är så vårdslösad, som korresponderten antyder, och att krögeri öppet och opåtalt får -ega rum. Om artikelförfattaren behagar göra sig litet närmare bekant med de ransakningsmå! som dels förevarit och dels vid nu pågäsnde ting med Umeå härad komma att förevara, så skall han tvifvelsutan :fiena, att alle mordgerningarne blifvit, genom en ej klandervärd verksamhet från polisens sida, Upptäckte, äfvensom att icke obetydligt antal brottmål blifvit af mig instämda. Och om han vidare behägar med sin-uppmärksambet följa de blifvarde undersökningarne, så skall her likaledes få förnimma, att jag särskilde gånger dels med och dels -utan biträden om nätterne patrullerat för att söka upptäcka de unga orostiftarne, att jag äfvea varit utrest till byar, hyar ibland särskildt må nämnas Norrforss, för att söka ut forska hvilka personer som deltagit uti oordningarn, de der, hvad bändelsen i Norrforss angår, efter hvad så väl jjeg som dea vid bröllopet närvarande prosten hört sägas, orsakats deraf, att värden nekat förira de så kallade Siarena, vid olika tillfällen, vanlig traktering, äfvensom att jag i öfrigt icke lamnat något mål, bvari bevis fianes att tillgå, oanmärkt. Och vågar jag slutligen förklara artikelförfattarens uppgift, det krögeri öppet och opåtalt får ega rum, för sanningslös, emedan jag vet, det jag bhärutinnan icke försummat dekttaga mitt åliggande. Skulle korrespondenten i detta fall kunna meddela mig några upplyshiogar, så skall jag lika litet underlåta att derföre rara tacksam, som åsidosätta min skyldighet att tillala de brottslige, hvilka vanligast veta att, medelst lårens afslutande i enrum med köparen, göra sig oivkomlige för äfven den mest nitiske åklegaren, så län5e författningen icke medgifver att såsom vittne få köaren hörd. : Mycket vore visserligen att bärom ytterigare orda; men som jag al!drig. haft för vana att oörtjent kasta skugga hvarken på den ena eller andra jonstemannen, och jag bestämdt vet att länets styresnan, som så varmt nitälskar för Nykterhet och ordling, ej skulle hafva underlåtit att strängt bestraffa de Ö-sumligheter, som artikelförfattaren tillvitar mig, erest de i någon mån blifvit begångne, så slutar jag ned framställandet af den önskan, det korrespondenen enskildt ville meddela mig de sakrika upplysoinar, hvaraf kan synes vara i besittnisg, emedan jag ror, att en slik åtgärd snarare skule verka till mået, än att, jag vågar säga, oförskyldt söka beskugga mig för det allmänna omdömet. Umeå d. 20 Nov. 1844. C. M. Ulfrjelm. T. f. kronofogde.