Aftonbladet – 4 december 1844, sida 2

åå m— s.-.-— vp mm hans beka ansigte hvilade bekymrens moln, oct utur de eidiga ögonen framblixtrade hat och strid Damgsja, af ångest gläömmande hvarja hemlighet kastade sig i hans armar. Var Jugn, mitt arma barnle sade han, i de han hastigt kysste henne. ,Det är ej nu tid til vidlyftig förklaring; ty icke jag, icke ni äro et ögonblick mera säkra under detta tak.n O, mina drömmar om den svarte ormen oc det blödande bröstet!, jemrade flickan och slö sig tätt intill honom. Ocrhördt bar händt,, sade ban afbrutet, Fa dren har blifvit sonens bödel, bandet är slite mellan mig och den förstenade ägaren till Al barca, cc sonen skall icke återse tyrannen förr in likbåren försonat: oss och min rättvisa vunni seger. Jag går nu till Arragonien och ni måste ofördröjligt följa mig, ty bödlarne äro snzbba och verksamma. Här är guld; hyren de första och västa muiåsnor, som fianas. I hålan vid katarakten s2 vi hvarandra åter, Den stora zigenerskan visade sig nu bakom der stumt eftersinnande försänkte gubben. Så har då min profetia snart gått i fullborlan., sade hon. med vild triumf. Ja, olycksfågel! svarade grefven häftigt. Men len djer:va viljan skall söaderslita det skändligs vätet af gränslöst våld. Min skyddspatrons band var uppländt stridens fackla. Redan i dag är min uerilla samlad vid Ponte de Royne. Redan raar upproret i södern mot den trolöse konungen; nart skall äfven orkanen utbryta i det fria Norlen och uppblåsa Mamman till sjeliva verldens ista förtärande låga. Vi skola ej förblifva overk