Aftonbladet – 4 december 1844, sida 2

mån, som den hotar att sönderslita det när af godtycklighet, orättvisa och embetsmannadespotism, hvarmed Biets patroner önska att kunna omsluta svenska natioren. Som vanligt, söker Biet tillfredsställa sin ilska genom utösande af öknamn öfver dem, hvilka undertecknat inbjudningedi. . Då ett smutsigt skrifsätt är alldeles oskiljktigd från Biets polemik, förlåter man gerna att recck— tionen icke för denna gång kunnat ombylta sip: moraliska natur, och benämningarne skockar och hurrabasar, åt dem, som undertecknat inbjudninge sen, må gerna stå för Bi-bolagets räkning, såsom stt bevis på den grad af hyfsning och humauniiet, detta bolag besitter. En allvarligare tillrätta vishing förtjenar dock den skamlöshet, hvarmed Bf bolaget sökt vanställa företagets syfining. S:som inbjudningen oförtydligt innebåller, afser den, stt få allmännare uttryckt länets invånares önskin, i afseende på den vigtiga reformfrågan. Det är således en osanning, lika uppenbar som oförsynt, att här ir fråga om, att vid dettillämnade -ammanträdet besluta om förändring i någon a! rikets grundlsgar,. Bättre än troligtvis någon af Bi-boiagets medlemmar, veta inbjudarne att hålla sig inom de lagliga gränserna för deras åtgöranden. De veta således, att det är hvarje medborgeres: obestridliga rätt, att så väl till Konung som Ständer frambära petitioner, rörande hvilken allmän, landets inre förvaltnivg och orgsnisation rörande, angelägenhet som helst. De veta ock, att ingen lag förbjuder littänkande att för ett sådant ändamål sammankomma och öfverlägga, hvarom äfven Bi-bolsget kunnat gö:a sig öivertygadt, om det behagat läsa och fatta kongl. kungörelsen d 26 November 48146. De förstå jemväl att göra en tydlig skilnad mellan olagliga försök att på otilåten väg kullkasta rikets grundlagar, och treiliga bemödanden att på laglig väg åstadkomma en bevisande upplysning om nationens önskningar för behöfliga ändringar i dessa lagar. Inbjudarne, likasom hvarje annan mejborgare med ringasta kännedom om grundl!:garnes innehåll, veta derförutan, att de besvurit rikets grundlagar sådane de äro, och sådane de genom i grundlagsenlig väg istadkomne förändringar, kunna blifva. Ingen är således så enfaldig att tro, det denna ed bryles senom frambärande af önskningar för en behöflig örändring, hvarom de hvarje riksmöte, allt selan år 1809, från Konungen utgångne propo:itioner, och af riksdagsmän väckte motioner, bära let ojäfaktigaste vittnesbörd, och Bi-bolagets mot nbjudarne gjorda insinuationer om edbrot äro således ett foster, antingen af den största ukunnighet och enfald, eller ock af en oförskämdhet, len der icke skyr något medel, för att vinna sitt indamål.n