(Insändt.) Dikter på vers och prosa af författarinnan till Emili Firman. Uader det att herrar theoretici disputera som bäst om qvinnans emancipation, bryter hon sjelf sina bojor oc2 uppträder som de lärde herrarnes medtåfiarinna på litteraturens löpbana; och, vi kunna ej neka det, hon lyckas och skrifver lika bra och ofta bittre än vi sjelfve, fastän vi ha våra akademiska betyg på saille och kunskaper och hona inga sådane. Då qvinnan rör sig inom sin sfer, nemligen då hon skildrar hemmet och alla de tusende tankar, känslor, aniogar och skiftningar, som gå igenom bemliivet och göra det till ursprunget för det helas lif, öfverträffar hon oftast oss karlar, som alltid föra oss något stelt och beständigt vilja docera; hon låter lifvet sjelt gifva lärdomar, vi deremot uppträda personligen, för att plugga samning och smak, känsla och vett i den goda allmänheten. Vi kalva således fått oss en mängd författarinnor, som sjellve skaffit sig medborgarrätt i den vittra republiken, och med bästa vija i verlden kunna vi ej hindra derna emancipation.