Aftonbladet – 3 december 1844, sida 1

mzska, sätt dig hos mig och luta din brännande panna mot den älskades skyddande bröst., Han bade afkastat kappan, lagt den på en trädstubbe och satte den älskade på sitt knä. Din kyss är balsam, ditt ord är himlens lju1l sade hon hastigt. — Jag är fästad vid dig, som handen vid armen, mitt väsende är sammanvuxet vid ditt, såsom bjertat vid bröstet. — Förlorade jag dig, skulle Damgajas lif endast blifva en ögonlockets ryckning. Det vet du — icke sannt, min Jose? Likväl måste du nu genast bort. Jag får endast gifva dig en lång, salig afskedskyss. Da fremrmande derinne kunna snart gå. Aschmirs ord kunna st förjaga dem — och vel om de freso use Min fars giltiga syster är iblanv. dem, densamma, som störde vår föreningsfest vid Carcastilla. Derräddade dig den kloke Naisim derigenom, att han förklarade hennes tal för vansinne; men här, der hennes son och hans följe är med henne, skulle ingen kunna skydda dig för den hämndgiriga, hvars hat vill mätta sig! på den gamle fadren och brorsdottren.n Don Jose hade hastigt uppstigit och blottat sin dolk. v,Är denne icke skydd? frågade han stolt. Duär en perla, som ödets onda lek kastade i det orena stoftet. Jag fästade parlan i min grefvekrona — men trampar på stoftet. Hvarifrån kom den galna qvinpans son? Lemna mig ett ögonblick, ty jag vill se henne och honom och lofvar dig, min arma älskade, att ditt trogna bjerta icke skall längre af ångest klappa, efter det morgondagens sol nedgått. Han gick pu mot hyddan, bållande den älskade i handen, som sökte hindra honom derifrån. Skarpt såg han genom det låga fönstrets dupkla rutor. —