Aftonbladet – 3 december 1844, sida 1

ZIGENARNE). SPANSK NOVELL AF WILHELM BLUMENHAGEN. VII. Utom herdekojan hade under tiden tilldragit sig en icke mindre liflig och på händelserna in verkande scen. Så snart Eugenio inkommit, försvann Damzaja från sin plats på tröskeln. — Hennes skarpa öga hade, vid krökningen af der smala fotstigen upptäckt den älskade och, lifvad af ångest och kärlek, snart störtat i hans armar Du skyr icke natt och storm, då hjertat kallar dig ut, sade don Jose, hänryckt, under ömm: smekningar. Du år rätta qvinnan för en guerilla-chef — och hvem vet, buru snart din styrk: blifver satt på pro? — Men låtom oss nu gi än till den sikra, varma härden, att mina blicka; må försjunka i ditt själsöga och försmälta i dir älskliza bild, då saknaden så många dagar förtär mig, likt den af törst trängtende bjorten. Damgaja höll den fortgående tillbaka. — Stannal; hviskade hon,-orolig; lin hvita kappa skulle förråda dig och du får icke nu inkomma i din Damgsjas rum, då ovälkomna gäster befiana sig der utanföre. yGäster,, frågede don Jose, olk af din stam? och då hon bejakat det, tillade han missnöjd ;hvarföre mottog Aschmir dem? Vet han icke att ban sätter vår hemlighet i fara och ännu me) hetsar de spioner efter mina steg, som redar smyga sig omkring mig på slottet? Men der barnslige gubbens obetänksamhet skall icke stör: de Jjutva, festliga ögonblicken. — Kom, min dyr: ed ) Se A. B. N:ris 274, 275, 276, 277, 279 och 280