Aftonbladet – 2 december 1844, sida 3

fanslag af. 128,700 Rdr Bko, samt att med återbetal j nicgen af samma lån vunnits anstånd i anseende til Iden inom nämnde orter allmänt rådande förlägenhet Thvilken gått ända. derhän, att endast inom ett.fögder öfver 400 bergsmansegendomer blifvit genom exeku tiv åtgärd detta år uppskattade, Sku!le, såsom artii kelförfatteren uppgifver, också bergsbruksidkare fin nas, hvilka genom tarflighet oeh flit i förenivg med tillstötande gysnsamma tillfälligheter kunna samla er törmögenhet utöfver hvad det oundgängliga, alidagliga be hofvet kräfver, lära väl sådane enstaka fall, hvarå lika tal rika. om icke flera exempel kunnat anträffas utom Bergs lågerne, icke lämpligen kunna andrsgas såsom bevi: på en allmän rikedom; tvertom är det en af erfa. repheten bekräftad sapnping, att den största kapital förmögenheten oftast plägar på färre händer hopa sig der förlägenheten är som störst, hvilket väl torde til någon ringa del vara bändelsen inom en eller annan ort af Bergslagerne. Vidare anföras några omständigheter, hvilka skola styrka otillförlitligheten af den meddelade uppgiften avgående den betydliga tackjernsbehållnivgen inom riket, serdeles hvad Wermlands och derintill gränsände bergs!sger beträffar, hvarvid fogas. den fråga: om icke möjligen än flere sådana förseelser och origtiga.uppgifter i denna sak kunnat äga rum? Det har visserligen icke uncfallit insändaren, hurusom den uti förerämnde fråga gjorda antydning af möjligen. beräknad otiliförlittighet uti uppgiiter, väl icke synes fulikomligen ssmmanstämma med fo:drisgarne af en mera vårdad skrifärt, men då frågan synes hafva liksom ofrivilligt undfallit samt för öfrigt strider mot den beskedlighet och måtta, hvaraf artikeln i öfrigt bär spår, har insändaren icke funnit sig böra derå fästa vidare afseende. Hvyadangår frågan om den uppgifae behållningen af tackjern. så voro, enligt från vederbörande infordrade uppgifter, beloppen af de sistl. Oktober månad magesinerade tackjernsförråder följande: inom Nora, Hjulsiö, Grythytte och Helleforss samt Lindes bergslager 30,725 skeppund, Nya Kopparbsrgs 43,6535 skxepp:d, Wasterbergslagen 47,500 skepp:d, Philipstads bergslag 9.449 skepp:d samt på Stockholms våg 43.000 skepp:d. woberäknade be visserligen icke obetydliga qvaniiter, som dels å andra vågar och andia än de uppgifne bergslagerne, dels ock hos bruksägsrnae sjelfve, af hvil-ka flere begegnat det ytterst nedsjurkna priset, alt förse sig med tackjern utöfver detför året påräknade bebofvet. Också hafva jernkonvtorets fullmäktige, hvars pluralitet uti afgifven underdånig skrifvelse i ämnet framställt åsigter, hvilka rätivisligen böra sflägsna alt misstanka om benägenhet att utan gilig grund bekräfta petitiopärernes uppgifter i danna dej, eller gilva avledning till nådigt bifall ef bvad desse i underdänighet begärt, ansett sig icke kunna upptara denna behållning till mindre än 80å 100,000 stepp:d vid början af smidesåret elier 4 November. Detta i afseende på otillförlivlighetea i uppgifter. Håraf synes, att icke en gång inom Wermlaad eiler angräasande bergslager tillgången å tackjera blifvit upprymd, på sätt artikelförfattaren anvgifvit och låtit några tackjernshandlare inbilia sig att tro, utan att så väl artikelförfettaren som öfriga ståpgjernsproducercter kunnat dermed förse sig, i händelse de derom i tid gått i författving. Då dessutom blåsningareo ru pågå, samt det låga priset å varan tvingar hbytteägaren att genom en större tillverkning och produktens mangd ersätta den brist uti påräknad och nödvändig iokomst, som uppstått genom varans fallna pris, så lära hvarken Wermlands eller andra orters bruksägare behöfva befara tackjernsbrist, äfven om 30 009 skepp:d skulle uvoder några år få utföras och verkligen kunna exporteras. Huruvida en sådan export imedlertid, med nuvarande tulibestämmelser och det synnerliga skydd, som i Frankrike och alla den tyska tuilföreningens stater äfvensom Finland (2 !, rår tull pr skeppund tackjera) lemnas all slags jernproduktion mot utländsk medtäflan, någonsin kan komma i fråga, derom hbyser insändaren starka tvifvelsmål, helst det icke eler torde vara att befaras, att svenskt tackjera skulle, med begagnande af steoko!, kunna i England omverkas, till ett med det svenska i godhet någorlunda jemnförligt stånpjern, och vissten deraf betäcka kostnaderne af tul och andra utgifter vid exporten. Artikelförfattarens farhågor om svenska jernhandteringens bestånd, i händelse den begärda cxporten medgifves, lära således befinnas vara tämligen överflödiga, äfvenså någon klagan rörande beskaffenheten af de befintliga tackjernsförråden icke, på sätt blifvit antydt, från någon ort försports. För öfrigt kan insändaren icke undgå att med artikelförfattaren dela den åsigt, att det för jernhapdteriogens fortkomst och utveckling vore önskvärdt, om densamma ändtligen lemnades fullkomligen fri, så inom som utom bergslag, hvartill alla vederbörande, under den långa tid frågsn härom varit å bane, haft illräckligt rådrum att bereda sig. Att derefter ett ler annat bruk, grundadt på köp af tackjern och sol, skulle slutligen nödgas upphöra, kunde visserlien vara en möjlighet, ehuru. visserligen icke handteingens frigörande vore dertill den egentliga orsaken, som sannolikt mera borda tillskritvas ardra och Jokala omständigheter; hvarvid likväl icke bör lemnas anmärkt, att de:igesom för ägaren icke något större capital gioge förloradt, än hvad som biifvit nedlagdt uti fabriker och dambyggnader, hvaruti sådane egea lomar nästan endast och hufvudsakligen bestå. Tr. T. NN RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.