Aftonbladet – 2 december 1844, sida 1

Du är en man och tror-på männers trohet? frågade hon med bittert hån. )EHan skall öfvergifva sin docka — så, söm häns fader öfvergaf mig; men Damgaja skall ej. nedsjunka-i djupet af min smärta, ty dina armar skola blifva hennes. barns vagga.n Ea varm, djup känsla syntes vid. dessa ord. flöda från hennes hjerta, ty hon satte sig på härden, stödde ansigtet mot begge Händerna och fortfor mildare: ;O, fader Acshmir, din handling har sönderslitit alla mina väl utställda nät... Min hämnd var den rätta, och gick alltid jemte den; trolöse, osynlig, som den unde anden, men mäktig och oöfvervinnelig, såsom den. Denne grefveson :skulle fria till dottren al den stoltaste Gränd, blifva en Infentinnas älskare, lik furstea de la P.z, bestiga konungathronens högsta truppa; — öch såsom denne, stå högre än konunger. Dina sinnen är0 förvirrade; inföll gubben. ,Dina ord åro vansinne, då du öliskar kronor åt din fiandes soo. Lägg dig ner der på mattan och bortsof dina dröm mar., Sjmnen är icke mer min vän, fortfor 2generskan. Jag är ensam med mina mörka tanker och måste nu söka en annan väg för min hämnd.n Hona slungada en vwild blick på dep vid dörren sivtinde flickan och lade handen på Knifven i gördela. Då din sista stund kommer, fader Aschmir, skall du få höra mitt aäfskedsord — och icke mera hånande kalla dottren vansinnig. Ett buller hördes nu utanföre hyddan; Damgsaja sprang opp, men återgick till sio plats, då det icke var den efterlångtade, utan tre af stammen, som inträdde. Qvirnan uppreste sig ifrigt från