Aftonbladet – 30 november 1844, sida 3

— Ena insändare i Svenstsa Biet för i går, so. uudertecknar sig !edamot af Presteslåndetr, oc son Bet förklärar för en sokänd hand,, förs: ker plåstra öfver de-facta, vi anfört i Aftonbl: det för d. 25 dennes, rörande hr erkebiskuper förfarande, såsom talman, emot doktorerna Th mander och Sandberg: Att spilla många ord or denna sak kan vara onödigt, då det är notorisk och kan intygas af mångfaldiga personer, som hör det, att hr erkebiskopen vid många tillfällsa un derlåtit att uppropa de närnde herrarne, oabtad de anmält sig att tala. Iasind. skyller på dåli hörsel hos hr erkebiskopen. Det är Lkvalsäkert att ledamöter med vida mindre starka röster ä de ifrågavarande tvenne, och hvilka sitta på änn längre afstånd från hr erkebiskopen, än hrr Th och S., aldrig haft att beklaga sig öfver att hr er kebiskopan ej hört dem, då de anmält sig att tale He Berlin t. ex. har visst ej blifvit förbigången lika litet br Bolmeer. Vi hade visserligen aldrig kommit att relevera det factum, att en ledamot, som anmält sig att tala, ej biiiv:t uppropad, såvida det ej så ofta inträff.t, emedan, om de! bhändt en eller par gånger, en tillfållighet möjligen kunnat vålla det; men då det så oja inträffat, som både uader innevarande och till och med förflutna riksdag varit händelsen, så är det omöjligt, att i detta förhållande se blott en slump (n?. säger, att rär den anmärkta uraktlåtenheten ler förseelsen någon gång egt rum, densamma tid blifvit vid första erinran rättad på det sätt, Itt den af misstag förbigångne genast blfvit uppopad.; Detta var åtminstove ej förhållandet i Jasdagsplenum i förra veckan. När doktor Thonander fästade br erkebiskopens uppmärksamhet 3, att han begärt ordet innan prosten Berlin, om uppropades, gjorde hr erkebiskopen iatet aeeride på denna sanningsenliga erinran, utan uppopade br Berlin, med förbigående af hv Thoman jer. Då denne seduare ej lät detta passera, uta rkade sin rätt att få ordet, hörde man ur hr e: ebiskopens mun dot humana och artiga utropat: