lighet i denna form af uppfostran; samt frågar d jemte: om barnen i dessa skolor blifva så ammade och agade, som kristendomen bjuder? och får af erfarenheten det bedröfliga svar: att staten på sådant sätt uppföder ormar i sin egen barm, som icke allenast hota att genom jemnt ökade underbålskostnader uppäta landet, utan jemväl, såsom de mest vådeliga inhercska fiender, störa den allmänna säkerh-ten, hvilket svar gifver mig anledning till en annan fråga: ,månne, på sätt fyra reservanter inom Utskottet yrkat, det icke vore bättre och staten mera värdigt att använda, om icke mer, åtminstone samma belopp till så kallad Räddningsanstalt, som nu påkostas barnen i fånghusen, och månne icke denna ombyt:a uppfostringsmetod skulle lofva en bättre ersättning för uppfostringens mödor?, Jag tror deita; och då så väl ätdre och nyare tiders historia, som den dåsgliga erfarenheten vitsorda: att en god ba:nauppfostran är den säkraste grundvalen för både allmänt och enskildt väl; att de frö, som i barnabjertat redläggas, böra vara goda, så vida man skall vänta en god frukt; samt att utvecklicgen till en sådan frukt måste genom öfverensstämmande lärdom och exempel befordras, torde rå medgifvas, att om brottslingen skall kunna återföras på en god väg, samt, i stället för vådlig, blifva nyttig medborgare i samhället, måsta det ske under den för alla intryck, vare sig onda eller goda, så beqvämliga berndomstiden; ty i en god lärares händ kusna då många plavtor böjas, hvaraf en enda; om den får mogna i ein skeva riktzing, kan med ryslig fräckhet trotsa både samhället, domaren och lagen. En sådan statens mellankomst, som här är antydd, är visseriigen till skalan liten, men till idean stor och ädel; och sedan dess verkningar hunpvit tillviana sig allmännare förtroende, bör man hoppas att åen enskilda omtankan äfven skall med välvilja omfatta saken, och i sådan händelse skulle det snart visa sig hvad en god vilja hos folket kan åstodkomma. Ett bevis derpå kan inom skånska provinsen framvisas, der en man, som med rätta kan kallas de lidandes och olyckliges vän, för några år tillbaka icka allenast framkastada plan till — utan, jemte måsga andro lika ädelsianade män, genom betydliga kostnader bildade Räddningsiosiitutet vid Stora Råby; och ehuru, som vanligt, allmänheten i början visade mindre benägenhet för bidrag till stifielsen, emedan de trodde sådant vara att utkasta brödet för hundarne. bar den numera med så mycken välvilja och tacksamhet af allmänna opinionen, inom provinsen blifvit hyllad, att sammanskotten dertill redan uppgått till cirka 25,000 riksdaler banko. Aderton sådane värrnlösa barr, som för brott varit tilltalade och straffade samt af kommunerne utom hopp lemnade, hafva dels från landsbygden och dels från städerna Malmö, Lund, Landskrona och Christianstad der blifvit intagne, hvaraf några redan förbättrade utgått såsom tjenare eller handtverkare; och de andra gifva äfven sådan förhoppning, att man vunnit tillräcklig öfvertygese om möjligheten att ombilda desse annars åt lasten hemfalina offer till nyttiga lemmar i samhällskroppen. Detta institut kan väl af sisa, efter bildningskostnaderne bebållne tillgångar icke ör närvarande underhålla mer än tolf å fjorton barn, ehuru utrymme fiones för trettiosex; men änskönt detta astal icie är stort, skall, då nya i de afgåendes stäle jemat intagas, och med den säkra förutsättning, att om do fått fortgå på den anträdda onda banan, de troligen under farten dragit mångdubbelt andra med sig, samhället likväl derigenom befrias från många brottslingar; och om en allmän omtanka komme att egnas åt detta ämne, samt de smärre kommunerne derjemte omsorgsfullt sökte genom besörjd uppfostrinrg hämma de onda avlagen i behörig tid, skulle dessa åtgärder sammanlagdt utgörå den ädlaste och verksammaste polis, som staten för brottens minskanda förmår organisera. Jag hade derföre velst, att man icke med absolut nej skolat afslagit frågan, emedan det icke hjelper att säga nej till kostnaden, då bofven är mogen till bojan; och då, oberäknadt de många grymheter han redan utöfvat, staten kan få försörja honom bela dess återstående lifstid; då erfarenheten deremot intygat, att det mest vanartiga barn knnnat på tre år i Räddniog:ivstitutet så förbättras och till sina böjelser omskapas, att barnat sjelf kan komma i åtnjutande af medborgerliga frioch rättigheter; och samhället, på samma gång det ryckt en brand utur elden, biifver skyddadt för en farlig missdådare. Att åeröro dels för närvarande ställa något . visst belopp, åtminstono aldraminst hvad som nu i fåaghusen påxostas barnen, till Kongl. Maj:ts disposition, för att till deras förbältring på annat sätt användas; och dels framdeles, i sammashang med de, nya fängelsebyggnaderne, bereda tillfälle för barnens särskilda vård och behandling, hade eft2r min tanka varit ett steg, som man utan förebråelse af nya tidens fordringar bordt taga, och som staten icke troligen kunnat fått orsak att ångra. Stockholm den 42 November 1844. Ola Svensson, fråa Malmöhus län.