höjde han geväret med venstra handen och grep med den högra efter knifven i lifgördeln. Då nu begge så betraktade hvarandra, atudsade de, sisom för nå.ot hemligt, obegripligt; men don Joses hetta vexte derizenom ännu mer och uppbragt ropade ban: ;Hvad, fräckt motstånd tillika? Francisco, Miguel, Juan, alvåpnen vildtjufven, binden och fören honom till tornet!, Fader. ljöd Blandinas milda, bevekande stämma, skydda den botade! Det är doa Eugenio, donna Vitalis och min räddare.n Dona Joses ögon vände sig skarpt på Blandin2. sDenne en cavallero, en spansk don, och känner så litet landets lagar och bruk?n Don I;nsz vände sig nu till jigaren, som stod tyst och förlägen: Är det ni, sennor, min gemåls och mitt barns beskyddare, som så länge undandrsgit sig vår tacksamhet? Huru lyckligt att vi pu finna er! Förlåt don Jose, att jagiber om ett undantag från den rättighet, som kunde tillkomma er; bos min gamle vän skall jag veta urskulda en af okunnighet begången öfverilning., Men hvem är denne don? Hvarifrån, hvartbän? Hvarföre tillfredsställer ban sin jagtlust på ett så olofligt sätt?, svarade don Jose, mörk och bitter. Låt oss veta, senpnor, hos hvem wi siå i så stor skuld, inföll don Ignaz, vänligt godtgörande; jag behöfver ert ädla namn, för att som välkommen gäst införa er på Albarca, der donna Vitalig, äfvensom slottsherrn sjelf skola föbindligt emottega er.n . Skulle jag nu kunna gifva mitt namn till pris, då dess innehafvare skymfats och botats med vanärande straff? frågade främlingen, med ovilja. Mitt fåidernehus ligger nära Corunna, omgifvet af hafvets vågor. Jag vandrar genom Spanien; för att lära känna dess vestliga och sydliga provinsers folk, seder och bruk, och fast jag icke prålar högt till bäst, kan jag likväl försäkra, at! min fader varit en lika god adelsman som någon af de ädla herrar, hvilka jag nu ser framför mig Men vill ni, min ädelmodige beskyddare, viss mig en gunst, så tillåt, att jag nu går, utan vidare frågor och uppehåll; mitt blod behöfver altylas efter en så uppretande händelse.s