Aftonbladet – 30 november 1844, sida 1

rade tjenaren. Godhet föder trohet, och inger messa skulle kunna lösa min arma själ utur skärs elden, om jag glömde de välgerningar ni visat mir sjuka mor och mina små fattiga systrar. Godt, inföll Don Jose, otåligt; emna bästen sätt dig upp på din mulåsna och hör hvad ja betaller dig. — Denna stigen till höger rider dt i största hast; den förer dig snart till en plats der ett stort kors står, till minne deraf, att två ordensbröder der blifvit dödade af fransyska dra goner. — Vid korset skall du finna en mycke gammal man, i tarflig drägt, med sin familj. — Du tilltalar honom och säger: — Kom väl ihåt namnen! — Dowlet Zenagar har sörjt för er)b Sed:n ger du honom detta bref och säger dervid Pergamentet, som det innesluter, fredar er frår hvarje fiende, vore det ock alkalden sjelf; mer till den unga qvinnan, som är hos den gamle lemnar du denna börs med crusader — och säge! dervid: Kök och källare måste vara väl försedda för den ankommande nattliga gästen och elden måste alltid Jysa på husmodrens härd! — Her du förstått och minnes detta?, pJa, ji, svarade ynglingen, jag skall upprepz det under vägen; men sedan, Sennor, buru går det, då jag kommer så sent till slottet? Låt det blifva min omsorg. — Nu, under fredstiden är bryggan uppdragen hela nattenn, sade Don Jose. Men ditt ärende är icke härmed slut — Du känner den gamle berdens hydda, som står tom, sedan han blef börtkörd, för det han stal merinos-ullen — hyddan, vid slutet af Albarcas ägor, gömd i en grupp gammla, krokiga jernekar, der vägen vänder sig genom dalen tili Pamp: lossa. — Dit förer du den gamle och alla de, som äro med honom, och säger: Lejonet måste finn: sig, till dess räfven hinner anskaffa en bättre bålab Skona icke ditt djur — men öfver!emna det til den gamle, om han skulle vara trött, eller sjuk — Jag går ej till sängs, förr än du hemkommit och utförer du ditt ärende, som en förstånd