Aftonbladet – 30 november 1844, sida 1

rån messan. På gården, der den lilla, hvarje .ed2g, utdelade sina maravedis till q varterets rasiga fattige, tiggde ban, såsom kspucin och tryckte till sina läppar den silfverrces, som hennes hvita hand låtit falla i bans smutsiga kapuschowg; då hon i sin mantilla ärbart promenerade på P:ce M-jor, geromkorssade han hennes vig suckande, i den elegantaste hebit, och lät orangeblommor falla för bennes fötter; då månen för sil-rade Celle di Acale, satt ban på kanten af den uttorkade bruppen, midt för vicomten Rivadavi:s, palats och störde sömnen för denna ädja (amilj, senom hjsrtrörar de sånger, bvilka :jorde Madrid alla bunker till ko:certister, och hin skydde icke en gång bagtorosstängslet omkrirg parken för att vid mitrattstimman, såsom en vålrad, vandra i trädgården och oskickligtvis speja eter skuggan, bakom en vis; ömsint donnas fönstergardiner, ja, er djerfve besteg äfven spaliererne utasföre, men pekom derföre af trädgårdsmästsren en rätt alvarsam betaning. Äanu mer, — vid QCorrid:s sfeana han sig okallad bland Chulos geh Bandefilleros, punkade i bå j:cka under sin sköp:s 035, svängde rätt ståtligt sin lilla fena framför juren och fåstade ganska skickligt vid dess svans sin Eld:prutande Banderilla, men blef af kamraterra, såsom en insmugen falsk fiktare, kastsd atom skranker. S.nnt är likväl, att hap, i sin Jams ör00, genom en bjeltemodig bedrift, snart utplånade denna skym, då, vid sbådespelets slut, en rasande tju: genombröt skranket, ynglinger, midt ibland det flyende foket sökan?e och t;äanda sn dam, såsom en ökta Cd, med berkuisk styrka, kastade omkull ett dussin isoch 1no2adförsäljerskor och rä ldade den lilla förskr?chta loncsn från martyrdöden, att nedtrampa: i träng;:ln, såsom ett vissnadt rosenblad.n D : glömmer, att ban äfven räddade vår moers lil, sade Biandin2, som hade, s!i Jatigande ch med syrbar svårmsnde föstjusning, shört de juva minnena.