Aftonbladet – 30 november 1844, sida 1

Fltlyget nEReP VI FIURNOtOlLe RIESDAGEN. BORGARESTÅNDET. Diskussionen rörande statsregleringen. (Forts. från JM 273.) 9:a afdelningen. Indelta armeen. Litt. d), som afser anslag till underhåll för instruktions-kompanier vid infanteriet. Hr: Lagergren: De vigtiga motioner, hvilka bestämde Ståndet att, osktadt de skäl, som anfördes deremot, bifalla utlåtendet i föregående punkt, boppas jag ännu vara gällande, och skola komma Ståndet att bevilja den återromiss, jag Bu begär. Det betof af Ööning, som man medgifvit böra fianas för kavalleriet, lärar i lika måtto böra existera Kvad infanteriet beträffar, och kan icke tillfredsställas med de ringa medel, hvilka nu för infanteriets vapenöfningar äro anslagna, men icke lempa något öfrerskott till underhåll för ifrågevarandeinstruktions-kompanier. Kunvige militärer hafva dels gjort den anmärkning. att svenska soldatens tjenstärdighet och skicklighet mäcklisen aftsgit under de sednare 40 ären, dels ansett förhållandet icke kunna biifva annorlunda, då man besionar dea korta öfning, rekryten erhåller under de årliga, af några få dagar bestående, mötestideraa. Dessutom bör man besiona, stt vid iostruktions-kompanterna meddelas undervisning äfven i andra ämnen, än de militära. Soldaten får här lära sig räknoa och skrifva samt inhemiar flare andra lärcämnen, hvarigenom dessa kompanier kunna verka såsom ett slags folkskolor, bvilka icke torde blifva utan en fördelaktig ieverkan på folkets bildning och upplysning. Fotksko!an skall också häraf möj igen bemta en mera omedelbar fördel derigenom aw soldater, som genomgått en sådan kurs, med fördel kunna, der tjenliga personer att besörja undervisningen i folkskolorna saknas, för sådant ändamål användas. Jag får tillkännagiva, att jag med en återremiss vill utverka, icke bestämdt bifall till hela den begärda summan, men att åtminstone några medel til ifrågavarande ändamål måtte beviljas Hr Petr6: Om jag var vidlytig i mina anföranden uti Lördagens plesum (om exercissqvadronerna), så kan jag nu vara så mycket kortare, och hufvudsakligen åberopa hvad jag då anförde. Jag anhåller likväl, att detill, såsom stöd för mina åsigter, få lägga ssäl, hvilka tvenne reservaster mot denna punkt ef utlåtandet anföst, och hva:-med de sökt lada sig till slutsatser, motsatta dem, -hvartill jag kommit. Den ene af ressrvanterne, baron v. Kremer, yttrar nemigen: Må man väl betänka, att den indelta armean utgör den stam, till bviiken vår talrika oerfarna beväring ekall sluta sig i farans stund. Detta är just min taska, och alldenstund man således, vid fråga om ett allmäst försvar, bör hafsa bevåringet orduad, öfvad, klädd, med vapen försedd, samt i ör rigt med krigaförråd utrustad, fördenskul!l ligger det så stor vigt deruppå, at indrega så väl en cel af värfvade styrkan, som ock de flärdens och fåfingans slösaktiga förfoganden, i många, de stående trupperna rörande, detaljer, för att bereda möjlighet af tillgångar till boväringens fullständiga orgaaisatiop. Då jag lika med friherre Kre ner betraktar den stående armån, endast såsom stam för beväringen, så inge: lätt, att jag icke betraktar denna stams nuvarande ta!rikhet såsom nödvändig, utan faster håller för, att densamma ulur Pysssämnde synpunkt kan inskränkas. Ea stående trupp a! 30—40,600 man måste alltid vara för stor, i förbålarda til vår folkmängd. Vill man fiona medel till truppercas öfning, utan att ständigt anlita siatens kasse, så kan man anväsda det redan för musikens underbåil begagnade sätt att hålla en hop soldainummer vekanta. Slatligen åberopar jag äfven en annan reservant, biskop Hedren, som aofört: I våra öfrerläggniogar om 4:e och 5:e hufvudtitelns anslag, vet jag sannerligen icke hvad vi bafva at: tänka på, om icke just på kriget och medten att föra det med kraft, med framgåog och mes ära., Hr biskopen har härutinnan tolkat mina egoa tankar. Jeg skiljer mig blott från honom i valet af medel för ett gemensamt ändamål: han vill ända i det cändliga öka staters utgifter; jag deremot genom inskräckning i militärlyxen och iedragoing af vissa värfvade lätt umbärliga trupper, skaffa erforderliga ressurser, utan att öka statsutgifterna derhän, att fara vore av rikets försvar slutligen kunde ruinera stetskassan. Som jag vid bandläggning af föregående punkt härförutan tillräckligt motiverat hvad jag mu påstått, tiilägger jag blott min begäran om bifall till utlåtandet uti nu föredragna del.n Hr Echarlau. Jag har visserligen, sedan denn2 punkt inom U:skottet först behandlades, fått höra att detta anslag skulle vara serdeles nyttigt, men jag har icke kunnat fiona de anförde skälen öfvervägande