Aftonbladet – 27 november 1844, sida 3

resystemet, såsom en orsak till psuperismen. Aftonbladet fästade läsarens synnerliga uppmärksamhet på de sakförhållanden. Sahlström deri framdragit, såsom en väsendtlig orsak till psuperismens tullvext inom landet; och detta har det dumma Biet eller dess Dizi nu upptagit såsom ett slags frångående af hvad Aftonbladet förut yttrat, och en vederläggning både af samma tidnings och berr expeditionssekreteraren Richerts yttrade åsigter i frågan om bemmeansklyfninger, s2mt frågar derföre mycket pathetiskt, huru Aftonbladet nu kan loforda herr Sablströms anförande, som förut lika med herr Richert försvarat hemmansklyfningen. Om herr Dixi hade något hufvul för hvad man kallar logik, eller endast en smula vanligt menniskoörstånd, så skulle han snart inse hvilken stor bock han här gjort och att Aftonbladet deremot varit fullkomligt konseqveat. Hr Dixi synes nemligen hafva begått det lilla nätta misstaser att inbilla sig, det bemmanskiyfning och stattorparesystem vore ett och detsamma, då de iikväl syfta till hvarandras motsats, den förra nemligen att tillåta den mindre baxediades bosittning på små jordlögenheter med fritt arbete, den sednare deremot, att draga de jardlägenheter, som innehafvas af den arbetande klassen, i ssmbruk uader större ezerndomar, med snvindande afstatfolk; det ena således att fördel2, det andra att på få bäsder hopa jorden. Nu har just Hr Richert, som i Biartike!n behandlis med ett låtsadt hån, sagt, alt det är jordegendomarnes hopande och de arbetande jordbrukarefamiljernas förvandling genom detta medel till en besittningslös massa, sam alstrar proletärer och pauperism, och Sihlströms anförande utgör ett stöd för dexna sats, icke en vederläggning häraf. Att herr Dxi likväl icke varit i stånd att begripa detta, synes bäst af hans naivetet i följande mening, som innehåller ett stycke af herr Richerts artikel år 4842: Minnes ej Aftonbl., att herr Richert i dessa af. handlingar ej allenast med yttersta värme försvarade rättigheten, att klyfra och afsöndra jorden i Sverige i oändlighet, samt att bruka den på hvad sätt som helst, oberoende al alla föreskrifter från lagstitningens sida, utan äfven intygade jamnt opp motfsalsen af hvad berr Sehlström anfört, neml. att det skulle vara ett obestridligt factum att i de orter der antalet al lägeshats-innehafsare är stort, men det aftorpare (af gamla slaget eller jordbrukstorpare) deremot ringa, fattigvården vanligtvis är mycket minåre betungande än i andra orter der herregårdar, med sin välsignelse af torpare, äro belägne? Och minnes ej Aftonbl., ait dessa herr Richerts anföranden beledseagades af det plihsrala bladet med de mest stålliga försäktiogar om deras förträfflighet allt igenom ? Vi hafva anfört detta, för att låta lässren med osna Ögon öÖfvertyga sig om det annars otroliga, att Bförfattaren icke varit i stånd att begrip2, utt Hr Richerts yttrande fullkomligt instimmner ned Sahlströms, emedan, om fattigdomea redan öranledes af stora herregårdar med jordtorpare, — det är för öfrist Biet, som härvid tillagt epihetet jordbruksframför ordet torpire — så motsäger detta på intet vis, alt saken bir än värre genom stattorparesystemet, hvilket äfven nnefatt:s i den gemensamma benämningen torpares