Aftonbladet – 26 november 1844, sida 2

Article Image
T:g pojkel svarade Hurds; kom ihåg pi skan.n Jag är tjugo år, så vil som hanx, fortor den uppretade, och jag tror honom icke. Det är en fremmande tupp ibland hönsen. Han bedrager Naisim och oss, och har med ett karnevalsstreck listigt bortfiskat Hyderabads sköna dotter, till hvilken din son Row länge friat. Tro mig, han talar icke det vandrande folkets språk, och äfver den gamle Nszisim, i förbund med honom, bedra: ger vildmarkens söner. Smäda icke, rasande pojke, uppor anöraren i högsta v:ede. Hurdas öga vill icke se sin son Row dingla i snaran, som en kreamsfogel. Du känner icke det gamla lejonet, var icke närvarande, då han lät hänga de tre upproriske bröderna, icke då han, för olydnad, försköt sin egen älsklings dotter och förvisade henne till Estremaduras yttersta gränser. Manen på det gamla lejonet har väl blifvit grå, men klorna äro ännu lika hvassa.n Den unge zigenaren gick förtrytssm bort — och i stället närmade sig en äldre hastigt och hviskade i den gamle Naisims öra, att främmands fötter nedtrampade ängens blommor. vrÄro de många?, — Fyra eller fem.n Gå då emot dem, befallte Naisim; iro de tiggare, så gif dem mat och låt dem gå; äro de af de utvalde, som förtrycka och plåga oss, så bind för deras ögor och för dem vilse i bergen, att de icke mi förråda, att de förskjutne njuta mer än mjöl ock vatten; men äro de stammens barn, så för dem bit, att de må gästfritt dela vår glädje. Budet skyndade. bort och efter en kort stund syntes i fackelskenet tre neddammade, omycgs z:genare och en qvipn2, som gick före dem. Hon var ling och af rästen manlig hållning, tyktes vara omkring fyratio år, och hennes ansigtsdrag, om ock af den skarpa orientaliska formen, kuade ännu kallzs sköna, ehuru spår af dystra lidelser deruti blandade sig. Hon gick fram till Naisim och då bon stod jerete honom, sprang gubben, rask, som en yrgliog, opp från marken. Förvining och oro, glädje och vrede kämpade på har: fårade ansigte; han utbredde armarse, som a kärlek — men trädde likväl några steg tillbak?

26 november 1844, sida 2

Thumbnail