Aftonbladet – 25 november 1844, sida 3

MV do, mer lysande än El beun Retiro och Escorial mer majestätisk än Ale:zar, de fordne konungarnes till de fjorton konungarikena förfallna palats — och infantens alla slott äro tomma nötskal emot vårt tempels storhet och herrlighet. Så kommen då, och den store verldsanden låte en nattlig öra flyga framför oss och bortjaga från vår väg de vilda kattorne och de lättlotade hararne. Han tog sin långa knöliga hagtornsstaf i sin torra venstra hand och svepte med den högra fårskinspelsen fastare omkring det magra, böjda lifvet; men innan han gick, vände ban: sig till gossen. : Dillin, sade han befallande, du viker icke härifrån, förr än du ser oss åter. — Sköt om elden och samla torra nedfallna grenar. — Skaka upp löfvet i hörnet, öppna bundten der och utbred sorgfälligt dynorna och täcket öfver löfvet, — Det blir brudsöngen, tillade hän med ett skämtsamt leende, i det han åter vände sig till yngingen. Får jag steka sparfvarne, som jag fångat? fråsade gossen, utan fruktan att qvarstanna ensam, det han visade ett nät, som var fästadt vid ans gördel. Var sjelf din kock och taffeltäckare, Dlli. Vi skola finna vårt bord dukadt i större sällskap., Derefter skred han förut med kraftigare steg än nan kunde vänta vid hans ålder, och ynglingen ch flickan följde honom. (Forts. följer.) 4 — —— — — EN AF FRANSKA BANKENS INKASSERINGAR. I ranska banken föreföll den 34 sistl. Oztober en störe insättning, än som någonsin ägt rum på en d edan bankens stiftelse. Fördelad på 350,000 särskilla poster, steg den till det ofantliga beloppet af :4,000,000 francs. Större delen utgjordes af deposiionsmedel, tillhörande handelshusen, ech bestod af j;appersrepresentationer. Om hala summan hade blifit inlemnad i klingande mynt, nämligen francs, så kulle den ha vägt 220,000 kilogrammer och fordrat :20 parlass till transporten.