Aftonbladet – 25 november 1844, sida 2

— — .-— i oc—— oo 0 —— TUTU ESTTTEEEEEEASGNRGUIUEESADEETEa skulle din mun tsla såsom min. Allt hvad synes nytt, är gammalt; hvad som kommer, ha redan varit; verlden är ett monstrum, hvars käf tar uppsluka de barn, som det födde, för att nö sta dag återgilva dem till ået bedrägliga Jjuset. Ditt tal är så mörkt, som denna klyfta fö Damgajas sinnev, svarade flickan. Åsechmir ä vår stams oldtfar i de välsignade länder, der ma talar spanska; din profetiska ande ser vide; c säg ditt barn, om du med dessa ord antydt p mitt öde, — om onda makter hota att störa de lycka, som vättar mig, — om du skådar mörk skepnader i de dagar, som möta mig och honom? Feukta dig icke, Damgaja, dotter till min y0g ste son, svarade den grå zigenaren; du har vz rit den ranka, den staf, som stödt den böjda e ken; du har varit det förlamade och halfblind lejonets hand och öga. Huru kunde fadren ti din far vilja gifva dig falska uppenbarelsar? Me endast inom oss lefver den profetiska förmågsr utom: betäcker ett ogenomskådligt töcken hvarj dödligt öga. Dock skåda ännu de gamle gudarn klart, om ock deras boningar förfallit; de vak innu öfver de förskjutnes och föraktades steg och fädernas Jjus vid Indus och Ganges åter tändas för da kringirrande, om de Allsmäktig vitja. — Derföre skall menniskan icke nedfålla ar men overksam, om ock mörka stigar öppna si ör hannes fötter., Tystl ropade flickan, mhöras icke röster pi undra sidan om vattnet?, xRösteraa Jjuda i ditt bjerta, Damgajal log de: ;amle. Tygla din otålighet; din framtid fordra let, då du snart, i stället för den gsmle, svag arfadren, får en herre och berrskare, atter hvar. tränga vilja och lynne du måste foza dig.n Den ädle, skönga mannen älskar Dingsja — ich Damg2ja lyder: gerna hans önskninger), sade dmjukt dönälskliga flickan; men du blir ju lUtid hosinig, du: skall lära: mig, huru jag skall