Aftonbladet – 23 november 1844, sida 2

sarnes förlust på slagfälten, samt gerom sjukdomar och rymning, uppskattas ända ti!l 20,000 man. Kejsar Nicolaus har anbefallt betydande förstärkningars afsändande till sin armå i dessa trakter. Oenighet skall råda blsnd generalerne, hvilket i sin mån vållat motgångarne. Den gsmle general Sass, som länge fört befäl emot bergsfolken, men nu i flere år hvilat ut sig i Ryssland, har blifvit anmodad att ånyo öfvertaga kommandot, men lärer undanbedt sig detta kinkiga uppdrag. EGYPTEN. Med sista posten från Alexandrias, af den 22 Oktober, hade man i London erhållit afskrift af ett batänpkande, som på Mehemed Alis uppfordran afgifvits till honom af Epgelsmannen Waghorn, den person, hvilken företrädesvis varit och är sysselsatt med kommunikationsinstalterna mellan England och Ostindien öfver Sucz näset. Betänkandet lemnar upplyshingar öfver denna för en vigtig länk af verldsbandelin och Ezyptens framtida öde så inflytelserika fråga, och detskingrar tillika så många rykten, som i anledning deraf varit kringspridda om Esglands och Egyptens ömsesidiga förbållanden, att vi ej tveka att anföra det här, oaktadt dess längd: s Kahira den 48 Oktober 4824. Ers Höghet uppfordrade mig i går afton att skrifva. Hör är brefvet, som jag lofvade eder vid vårt sista samtal. Tiden är inne: Brittiska regeringen söker den kortaste vägen till O-tindien; den är att finna genom ert land; Egypten är medeipunkten på gen stora farvägen emellan China längst i öster och Amerika lingst i vester. Redan för ettva år sedan hade E. H. det försloget att låta anlägga en jernväg genom öknen till Suz; nu är stunden kommen att utföra deta förslag. Låt ej hindra er derifrån genom politiska betinkligheter; grip företsget an; utsigtersa äro gynnsamma; ni kan göra Egypten till verldshandeins stapelplats, så som det fordom var en gång. Jag ckrifver till er i förtroende: Hirne Rotbscbild, de största finmncierer i Europa, kunna i Paris, London eiler Wien finna de kapitaler ni behöver; tviflar mi derpå? Mig år från denna penninzemakt försäkradt, att saken låter utföra sig. Jernvägen genom Egypten kan ej undvikas. Jag snbåller att E. H. måtte besinna detta. Försvmma ej att fullända verket. Ezypten har redan blifvit härväg och landsväg för engelska generaiguvernörerna i Octindien, för alla embetsmänren vid den angloindiska styrelsen, för hela brefvexlinten med Hindostan och China, för tran-porten af alla dyrbarare varor. Mäåitie E. H. besluta att i afseende på aniöggningen af en jernbana till Suez låta göra förfrågningar bos de första jernvägsbyggarne i Europa, Siepbenson eller Brunel. pten är bestämdt att allt vidare uppblomsira. Ryssland, Österrike, Preussen, England, Amerika — alla önska att se jernbanan till Suez komma i stånd. Endast Frankrike är deremot; och bvarföre? Emedan det inser, att efter denssmmas fuländande, svåste Triest blifva hvad Marseille är zu. E. He behagade blott betrakta kartan öfver Eurcpa, för att fiana bekräftelsen på hvad jag yttrar. Om E. H. antingen omedelbart, eller genom mir mellankomst, sätter sig i beröring med de förutnämnde financiererra och ingeniörerna, så skall E. H. få de fullständigaste bevis på huru förmånigt detta företag måste buäfva för Esypten och huru rikedomen och handeln skola tilivexa i ett ävnu oberäkgeligt förhållande. Diplomaterna — de fremmande konsulerna — vilja afbålia E. H. från denna plan; men sunda förnuftet säger, att E. H. bör utföra den. E. H. skall dercsed draga vecldshandeln till ert land, hvilket är utsedt att intsga en hög rang ibland folken. För öfrist, och antingen E. H. låter anlägga jernvägen emellan Kahira och Suez eller icke, så skulle den ändå bliiva anlagd; det är så visst, gom att solen går upp. Derföre råder jag att E. H. måtte tega willfaiiet i akt och sjelf utföra detstora verket. Myct, till dess fulländning, skall ej fattas; och jernbanan emellan Kahira och Suez skall göra E. H:s rykte oförvängligt. Jag, för min enskilda del, söker ingen förmån, isgen utmärkelse, intet förtroende bärvid. E. H. står redan, genom hvad E. H. tillvögabragt, bland de främsta af jordens mäkiije Fullända er skickelse: Ecypten skall skörda irukten dera Anspråkslöst meddslar jag E. H. dessa ider; hvarje mitt ord får fån hjertat; måtte jag ba lyckats att väcka öfvertygelsen i Ers Höghets! Thomas Waghorn. WESTINDIEN. Uppgifierne i gårdagsbadet om orkanen på Cnha fardra dela att hariktisande dels några til