Ilgöra sig, skule vara ett välkommet Diarag I -underhållandet af nyssnämnda lefnadssätt; hvar -lock följderna blifvit: att den ena jordrymiden -Iter den andra tages under eget bruk, att bruka -loch torpare efter hand alltmera utträngas o måste ingå i den tjenande klassen, hvarifrån d -1i mån af inträffande ålder eller sjuklighet, m .)bustrur och barn inkastas på församlingarnes fa -Itigvård, hvilken derigenom på många ställen red: I kommit i en så beklagansvärd ställning, att de samma, snart sagdt, trotsar all beskrifning. Mc I licke nog med att detta sjellbrukningssystem s Ilunda etablerat ett slags utrotningskrig mot de lunder godsea hittills varande besuttna del Isvenska allmogen, hvars styrka härigenom bryte Jutan man har vid afflyttninzarne ej sällan til I vägagålt med den föga skonsamhet, att utarmai Idet varit en säker följd; hvarefter de arbetar -Jsom nödvändigt skolat sättas i stället, ofta n Iblifvit antagoa under så beskaffade vilkor, att d Jsamma väl kuonat locka till tidiga giftermål oc obetänksamma bosättningar, blott och bart på u Isigten till dylika årstjenster; men då bushåll hunnit tillvexa, sjuklighet tillkommit eller a betsförmågan försvagats, har den yttersta nöd oc fattigdom tillika varit för hand, hvarigenom, de est husbondens eller församlingens barmhertight ej mellankommit, de bedröfligaste följder upj kommit, dels genom vanvird af föräldrapligte dels genom djupt förfall så väl till dryckenskap: lasten, måhända för att i någon mån döfva kär sian af elindet, som till brott mot ezganderätte och samhällets öfriga lagar. Att detta på al för många ställen och orter verkligen inträffa derom behöflver ingen bevisning förebringas inor detta Stånd, hvars flesta om ej alla ledamöte troligen ur egen åsyna erfarenhet kunna hem! ledning för omdömet i detta fall. Icke mindr lider samhället deraf, att den population, sor under dylika omständigheter tillkommer, sky! drande i folkmängdstabellerne såsom betydlig fastän svag och i många afseenden vanvårdad svårligen lärer komma att tillskynda fosterlande serdeles nytta, utan fastmera blifva den plant skola, hvarur de flesta uslingar och förbrytar skola härstamma, och slutligen bringa olycka öt! ver våra efterkommandes hufvuden, för så vid den eljest kan afvändas från våra egna, hvarti likväl ringa liklighet synes, då oordningar, osed lighet och brott synbart tilltaga, äfven å de or ter hvarest lugn, laglyduad och goda seder hit tills allmänt varit rådande. Och allt detta få landet och dess inbyggare vidkännas till en go: del derföre, att våra landtgodsegare mera afse si: egen och den närvarande dagens fördel, än sam hällets och framtidens fordringar: derföre, att de; ögonfägnad, som innehafvandet och åsynen af e: större jordhäfd medförer, må kunna tillfredsstäl las, samt. det stolta medvetandet, att efter godt finnande ordna och bestämma en mängd menri skors verksamhet, icke må dem betagas. Dess utom kan hit räknas den tvifvelaktiga utsigten buruvida det: sätt för jordbrukets bedrifvande som således är på vög att få öfverband, möjliga kan godtgöra alla dessa uppoffringar, eller i läng den bestå, u!an att nödga till en återgång, med förande förlust så väl för det allmänna som fö den enskilde. Vid föreslående af något botemedel riot dess här anförda olägenheter, stöter beklagligen jag, lik: med mången annan, öfverallt på begreppen oc ezanderättens hbelgd, hvilken äfven af mig hög aktas, men som likväl icke kan eller bör sätta: framför det allmännas obestridliga rätt. I såjlan! afseende tager jag mig friheten såsom exempel anföra: att uti grannriket Danmark lärer genom Jag vara stadgadt, att för dem jord, hvilken nyttjas i sambruk och öfverstiger skatten af et visst antal tunnor, s. k. hartkorn, skall betalas, om jag icke orsktigt är underrättad tredubbel, skatt; att det hos oss möjligen kunde bestämmas, det s.k. statkorlar borde förses med någon jord, svarande til någon del mot deras och familjens nödtorftigs uppehälle, med en fridag i veckan för denna jords skötsel, och med laga upp-ägningstid derifrån, hvarigenom de beständiga småkrigen om inflyttningsrättigheten, kommunerna emellan, borde komma att upphöra; att, i brist af ett dylikt stadgande, någon sllmän föreskrift borde finnas för bestämmandet af dessa tjenstebjons löneoch statvilkor, så beräknade, att en tillfälligtvis den träf fande sjuklighet eller annan olycka icke skulle helt och hållet förstöra deras fortkomst eller timliga : välfird, ej eller åbringa församlingarne fattigvårdsutgifter, till hvilka de icke gifvit någon. slags orsak eller an!edninz. Härvid bör jag nämna, att på flera ställen inom riket, öfverenskommelser till reglerande af fattigvården, med afseeede å del större antal fattiga som från de betydligare po: sessionerne utgå, visserligen äro upprättade, men så länge dessa öfverenskommelser icke tillerkännas den bindande kraft, som kan hindra hvarje ny: kommen jordägare att bryta dem, så kan härifrån icke något stöd hemtas för olägenheternes afhjelpande, hvilka alltså qvarstå, om icke något tjenligt stadgande i denna väg tillkommer. Huru man för öfrigt än må bedöma förhållandet, torde det dock som en sanning kunna ulta!as, att det utgör en flick på Svenska folkets karakter, att i vårt land skall fianas en alltmer tillväxande folkklass, så litet hägnad af lagarne och allmänna välviljan, alt den nästsn eaklöst är öfverlemnad dels it godtycket, dels åt den mest tryckande brist och fattisdom, dels äfven åt den förnedrande trälaktighet och försoffaing, som tyvärr i allmänhet atsör statkarlarnes lott, och hvilken, om ej förr,