ca OM ORSAKERNA TILL PAUPERISMENS TILLTAGANDE I SVERGE. Paupsrismens tilltagande är ett faktum af si bekymrande art, att det i närvarande ögonblick mer än nåcot annst fenomen sysselsätter tänkare och statsmän i alla länder. Uti England har den sorgliga erfarenheten deraf varit föremål för de allvarligaste undersökningar redan under en mans: ålder; i Sverge deremot har den egentligen förs! börjat uppenbara sig i någon märkbar och förfärande progression under de sista femton till tjugo åren, men det är icke svårt att förutse, att detta ämne innan kort äfven här kommer att genom sakernas ecet tvång blifva en bufvudsak i sjelfva statsmakternas öfverläggningar. Det skulle i sanning vara svårt, ait i någor .annan fråga framvisa en sådan massa af ihåliga fraser och oförnuft, som det man hittills hos oss yttrat öfser denna. Alla de, som med en inskränkt förkärlek hänga fost vid gamla traditioner, utan att besinna, att man omöjligen kan fasthålla tiden i dess fart, och icke heller de fenomener, som 0oundvikligen medfölja densamma, äro färdige att fylla hela volymer med sina ack och ve öfver förderivet af en tidssnda, som likväl mer än under någon föregående period sysselsätter sig med de lägre klassernas förbättring och trefnad. Vid sådana tillfillen är vanligtvis filantropien omvårdnaden om nämnde klassers undervisnin; och allt, som sträfvar att förverkliga rättstillståndet, det, som i första rummet får sitta emellan, och såsom ett bevis på, huru långt passionerna och fonstismen gå i detta fall, kan nämnas, att till och med i en artikel i Svenska Biet för i dag citeras, vid åbercpandet af en mängd sådana spöken, bland annat, att kunskapens träd var sjelfva orsaken till menniskornas första förderf. Utan att nu för ögonblicket vidare inlåta oss på detta vidiyftiga kapitel, som vi imedlertid lofva, att när riksdagsämnena icke så mycket komma att taga tid och utrymme i anspråk, göra ull ett hufvudlöremålj för Aftonbladets undersökrin gar. hvad förbållanderna i vårt eget land beträ!far, anhålle vi stt få fästa läsarens synnerliga uppmärksamhet på här nedan införda, af riksdagsfullmäktigen Sahb!ström härom dagen uti Bondelästa anförande, som uteslutande angår samma fråga. Bsmiöjide riksdagsman, som äfven i mycket annat ådagalagt, att han är en af våra allvarligaste och klokaste representanter, bar deri skildrat en af huvudorsakernaa, och visserligen den väsendtligaste, till pruperismens hastiga tilltagande hos oss de sednare åren, med så träffande sakförhållanden, att de icke kunna vederläggas med några fraser, och det vore framför allt önskligt, att denna motion kunde åtminstone bidraga att gifva en sann riktning åt uppmärksamheten på en så vigtig samhöllssak. Anförendet lyder som följer: Vördsamt Memorial! Efier det Ailmänna Besvärsoch Ekonomiutskottets betänkande JM 38 af Ståndet blifvit behandladt, och någon åtgärd, i följd deraf, ej kunnat vidtagas för bämmande eller inskränkning af de högst olyckliga fö!jder, som redan uppkommit och äa vidare komma att uppstå af det sig alltmer utvidgande sambruksoch stattorparesystemet, har jag erhållit tillåtelse att anmäla en py motion i ämnet, samt får i sådant afseende vördsamt andraga: För knasappast längre än 23 till 30 år sedan var det ganska sällsynt att finna något hemman, än mindre torp, under de större eller mindre landtgodsen indragna i sambruk med desamma; utan funno då, liksom förut, jordegarne singlädje och fördel vara, att med sina bönder och torpare lefva i ett patriarkaliskt förhållande, att vara sorgfälliga om deras välbefinnande och bestånd, samt:att förunna dem den grad af sjelfständighet, som utgjorde deras ömsesidiga trefnad. Denna medborgareklass af brukande bönder och torpare blef härigenom nyttig för det allmänna, liksom