Aftonbladet – 20 november 1844, sida 1

mMmmBm—nmem,m mm pp VÄ pH ? Hm iyinnnnuumst vn vv ångern gisslar sig; — i qvällen ringa aveklockorna. För ett öfvermodigt stormigt sinne blef det här enformigt; lockande förföriska, melankoliska romanser, smältande, rom Tassos starzer, sjörgo Donau npymferna. Tuogt var korset, trång bigtstolen, men halfmånen sken, som solen glittrar, på moskåernpa; jag mot skägg böt ut tonsuren — och mot Saltsjön äfventyren med de kyska nunnorna. Böt min tro mot krigets lära, bimlens rätt mot segerns ära; — För Giaourn likgiltiga N äro Bibsln och Koranen, kapurchongen och turbanen, Mahomed och Jeboveh. Sen jag trifts om bord allena, som på slagfälten Massena; pjutit glad mitt berrliga lil på däck, det snpegelglatta; dallrande i min hängmatta drömt de Jjufsta drömmarna. . Ryktet om min segerbana klingar fom Mahomeds fana vidt uti de Joniska skären; jag på lagrar länsat Greklant, Medelbavet rensat, bränt och sköflat Afrika. Ingen jordisk kraft mig böjde; sjelf mitt ödes Väg jag röjde, stridde tvärt mot Vindarna; seg i viljan, elug som räfven, bet jag sönder spindelvälver, vek jag omkrisg snarorna. om så längt som hafvets yta r, mot intet pris jag byta vill min smärta simmerska; hyijläen bris, som spelar, lika