Aftonbladet – 18 november 1844, sida 2

som ett, af Kgl. Brefvet den 25 Sept. 1777 föranledt undantag från allmänna lagens stadgande i 1 kap, 2 Straffbalken, förordnas skulle, det icke någon må häktas för brott emot 3 kap. 4 S Missgerzinz balken, förr än, efter det Kongl. Maj:t förklaret undersökning böra fortgå, så kan jsg med Utskottets äsiot härutinnan mig icke förena. Jag kan icke inse skäl dertill, att för brott emot sistnämnde legrura någon undantagslag skall vara i afseende på cen brottsliges behandling erforderlig. Jag instämmer uti herr Gunthers reservation, att lagen lika litet bö ehålla ovillkorligt förbud för den brottsliges h: :e, som den innehåller stadgande, att bhäktande arligen bör äga rum. Sker angifvelse utan beledssgad bevisning, så lärer icke hvarken domare eller polismyndighet, åtmiastona saklöst, kunna före sig att häkta den angifne. Är åter angifvelsen stöd. I på erkännande eller annan åberopad tillgänglig och uppenbar bevisning, så ioser jag icke något si med en sådan brottsling skall förfaras på än med hvar och en annan, som till urk nipg kan anses skyldig, och således bör i manvas. Då lagen i 1 kap. 2 Straffbalken stadgar, att grofva missgerningsmän, hvarmed messs sådane, som ärn underkastsde ovilkorligt kroppsiraft, skola genast å färska gerniogen gripas och i h sättas, skulle det föreslagna lagstedgandet uppenbart tillkännagifva den åsigt, att brott emot 3 ka; Missgerniogsbalken icke vore att hänföra til a missgernipgar, och utom det att en sådan ås i högsta må to stridande emot dan i syssnäm lagrum, gesom Rikets Ständers, af Kongl. Maj:t klio de beslut den 30 Maj 1835, meddelade str: flhestämmelse af lifvets förlust eller vissa års för å fästning, avser jag dat vara i hög grad olimoelct att tillkännpagifva en dylik äsigt, åtminstone vil jag med min röst dertill bidraga. Man har as att den brottsliges häktande, innan Konungen i näder anbefallt åtals anställsnde, skulle åstadkomma för den brottsliga en olägenhet, som sedermera gozom åtalets anbefallda uteblifvande icke kunde ominte; 45: MED, med förutsättning, att icke rågon oskyldig i för de, lika litet som i andra fall, varder häkis icke finna något orättvist derutiaran, skaffad brotts!ig person för sin elskhat, d eller möjligen lättsinvighet och oförstånd, dan på Konungens nådiga utlåtande, und: veekors arrest. Det kan för honom vara verning för framtiden. och hap har i alt: föl derfarits större o!ägenhet, än mången s7 gare får vidkännas för ofta ganska ringa 8 Utskottet har ytterligare anfört: 2tt om någon blifvit, uppå angifvelse för ofvannämnde brott. sin frihet beröfvad, men på Kgl. Maj:ts förklarar ransakning icke fick ega rum, från bäktet lösgi!ven, det ieke kunde betagas bonom rättighet, att anställa den rekonventionstalan, hvartill han, i bändeise ef angifvelsens obehörighet, kunde finna sig föra ) igenom domeren åter sattes i villrådi han egde iogå i undersöknivg öfver tillvaro omständigheterne vid en förbrytelse, den Ke. velat åt glömskan förvara; men då man börvid ihågkommer, att det är för angifvelsen S hbäktardet, som rekonvention skall sökare skälet. Den befarado villrådigheten bos don af den angifne åstadkommas lika väl om h stas på fri fot. Om den angifana vill vå ver häktandet, så skall den embetsmy: i tjensteman, som förordnat häktandet i be ving åtalas, och de lagliga anledningar til kunna ganska väl ådagaläggas, utan att full visning om sjelfva brottet beböfver ifrågakom Då jag ru tror mg hafva vederlogt de tet anförde skäl, får jag derjemta fösta up ten derpå, att man icke betänkt att dc undantagslagen skulle lägga hyende u:de: medelst att den, liksom med afsigt, brottsliga flera veckors rådrum stt förfoxa det, och således förblifva ostraffad: ett som måste vara och förblifva oförenligt rr lag, och på grund så väl af detta hufvuds som af hvad jag för öfrigt tagit mig frinc: får jeg yrka afsiag å sednare delen ar Ls; föredragna betärksnde, samt vördsamt Ecers Exellences herr grefven ooh lendtr 2 propositioner, särskildt å hvardera delen af betänåt t vitalan öfU ir lankandet. Wed. har ansett sig böra leina ru:v i! ofvanstående artikel så mycket hellre, sor en lämplig anledning. att vederlägga Red:s förmenande alldeles irriga rest hvilken legat till grund för hela sedoare afdelningen i herr Oxehufvuds yttrande, oc! Igenom resonnemanget blir skett allt ig. vilje på intet sätt fördöma herr smek, att några veckors, häktonde alt steligt tal angilven person just inger! äfven om han sedan skuile befinnas Ifall Kongel. Msj:t förordoade om m gande; vilje i detta afseende endast fi oförgripliga förmodan, att herr lagmannen samnoTlikt skulle komma på andra tankar, om hon sjelf Iblefve föremål för en sådan, tilläfveniyrs af hat och illvilja härledd, men måhänds moa några skenbart sannolika omständigheter förse. !clation. Men herr lagmannen har i sitt försvar för häkItandet hbufvudsakligen utgått ifrån den fönetsättningen, att motsatsen, eller en föresiriit, att preliminär arrestering i sådana full ej noga ega rum, skulle utgöra ett undantag från Jc vanliga proceduren i slika förhållanden. Detis .r. såsom