Aftonbladet – 18 november 1844, sida 2

skäl att hata, och i blind yra löper man åstad att tillintetgöra honom, utan att betänka om man dermed kan vinna någonting, nöjd blott man gjort en rubbnring i det bestående. Hur var det väl möjligt att Louis Philippe ens till någon del kunde tillfredsställa alla de partier, hvari Frankrike var splittradt, hvilka endast för tillfället ägde sip föreningspunkt i resktionen mot restaurationsväldet och derefter hvar för sig fordrade serskilda förmåner få de sndras bekostnad. Huru var det väl möjligt a:t alla dessa partier, hvilka, genom den nya revolutionens seger öfver det bestående väldet, hade uppvaknat till nytt lif och medvetande om sina krafter, kunde blifva belåtne med en regering, hvars högsta mål måste blilva att söka en juste militev emellan dem alla? De som fiogo sina sangviniska förhoppningar för mycke svikta, svuro bämnd och död, och trodde sig endast i en ny omhvälfning kunna emotse framgång för sina radikala åsigter. Så hoppades man er effekt af Fieschis försök, så uppstod Barbes, Dar. mes, och hvad de alla må beta. Och utan der ytterst omtänksamma bevakning, som omgifve: Louis Pbilippes person, utan det starka nät a vakter, af stadssergeanter. af polisbetjening, som omärkligt betäcker hela Paris och kanske hel: Frankrike, — hvad vet jag? — skulle troliger ännu flere sådane försök hafva trädt i dagen, och möjligtvis lika lätt som 48530 hafva öfverrumpla en i dåraktig säkerhet försoffad styrelse. — Doc kan man ej underlåta att finna det beklagligt, at Frankrikes monark nödgas så inspärra sin eger personlighet. : Sedan den kungliga konvojen passerat, blef ga tan åter fri och de samlade grupperne skingrad