Aftonbladet – 16 november 1844, sida 2

BER RR TRATT EAA BARE rättelsevis bär känd genom de få af oriens innevånare, som genom längre resor, såsom tiil Carlstad, eller kanske ända ned tiil Götheborg, ägt tillfälle att förvärfva sig en vidströcktare käinnedom af verlden. Nu kommer dett2 underverk, detta eldiroll ända till sjelfva Arvikz. Man har vidundret på två mil, på en mil, ja kanske på en half mils afstånd. Ung, gammel, rik, fattig, allt hvad häst eller ben har, strömmar till Arvie ka, som öfverströmmas af nyfikne åskådsre. Angbåten måste göra lustfärder, så att man Må försöka huru det kännes att ;å på ånsbi; lustfårderna måste förnyas, ty den tillströmmande mängden ökas; allt är förtjusning och h-penhet, och redaren gör goda affårer. — Jag färdades fram genom orten dagarne efter denna ovanliga företeelsez vid alla stationer ända upp till Norrsza gränsen talade man blott om vidundret i Arvika. Man frågade: har ni sett det underliga fartyget i Arvika? Skada att ni kom för sent, ty det förtjenade att ses, 0. S V. — Ack, du menskliga enfald, älskvärd i din oskuld! Le ej deråt! — ty bakom densamma bor lika mycken enkel godhet, som från stadsinnevånarnes bjertkammare fallit bort i och med detsamma den ökade erfarenheten utträngt den naturliga enfalden. — Här visir sig samma lag, som den berr Nilssons slutsats innehåller: För menniskor med samma erfsrenhet är enfalden och byfikenhe:en för ya intryck densamma, utan ef.eende på olikhet i tiden. För tjuzu år sedan sammanströmmade rienniskor af alla klasser i Stockholm, för att med pyfikna blickar betrakta det första med ånga konsiruerada fartyg der, — och tjugu år derefter strömmar en del af Wermlands inbysgare. till Arvika, att se samma nya föremål, deröfver göra sanma reflexioner, bibehålla samma minnen och erfarenhet. — Le ej åt denna beskedliga enfald: utan att I omvänden eder och varden såsom barn, så skolen J ej ingå i Guds rikeln (Siutet följer)