Aftonbladet – 15 november 1844, sida 3

Iders Jonsson Wallin, som på så många skäl missI tänktes för det sista Böndagsatonen å hans kamrat )Solman begångsa mordet, men hvilket han ibärdig 7) förnekat, började omsider ångern och samvetsqralen I vakna sistlidne Fredrag. Han erkände då i fängelset för enskild person, icke att han begått mordet, men att han biträdt vid dea mördades förflyttande från det ställe der det föröfvades, — en honom okänd person skulle hafva varit gernizgsmannen. Följande dag för Kämners-rätten inställd och under det någre vittnesmäl till justering upplästes, varsnade de närvarande I den inom honom föregående striden, som så skakade Ihonom, att han var pära att neddigna, vilket dock I förekoms derigenom att på ordförasdens befallning åt Ihomom framsattes em stol. Nu utgjöto sig ångerns I känslor i ett gradvis fortsatt bekännarde af hela brotItet, och slutligen att haa dervid begagnat yran. Efter lJaflagd bekännelse tycktes han försatt i ett lugnare tillIstånd, hvsrefter ock rätten tillät, att hans bojor förJenklades, och att honom tilldelades ett trefligare rum, Ider han fick afkläda den med den mördade kamraters blod sudlada, hitiatills dragna skjortan och aftvätta blodmärkena på armarna, samt pitaga rena kläder. — Måsga af dem, som vid mördarens inträI dande s. d. inför rätten voro närvarande, blefvo vid låsynen af det våld, som samvetets uppvaknande inom Iherom åstadkom, deraf så skakade, att de ej kunde vara l vittnen dertill utam måste aflägsna sig. — Det var en Jecen, som önskligt vore, att mas kunde göra åskållig Iför hvarja förhärdad bof. (G. L. T.) ; Upsala den 44 November. Natten emellan d. 2:dra och 3:dje dennes blef em studsant af Östgö:ha nation, vid namn Hagström, utan ringaste dertill af Ihonom gifven avledaiog, af em okäud person, som ej jännu kunnat upptäckas, tillfogad en ristning öfver bakan, antingen med en kni! eller rågot annat hvasst instrument, hvilket af den sårade ej så noga kunde e j urskiljas. Om något plundringsförsök tillika gjordes lemnar stadsficka!evs rapport -om tilldragelsen till laedshöfdinge-embetet ingen upplysning. (Thorgny) q — Hos bonden Per Erik Erssoa i Hammarby, Björkliage socken, inträffade den 6 dennes kl. 44 f. m., Isedan folket begifvit sig ut på arbete, den elyckan Jatt elden kom lös i stugubyggnaden, hvilken, med all deruti varande lösegeadom inom rågra timmar lades Ji aska. Beklegligast är att äfven bondens och hans hustrus yngsta son, något öfver två år gammal, blef innebränd. Hustruso hade gjort upp eld i spisen; Iden nära derivvid stående sparlakanssängen låg barInet och sof, och utom dem var ingen i stugan. S2I dan hon derefter gått till ladugården att efterse kreaturen, ocb snart derifrån återkom, såg hon en ovanligt tjock rök uppstiga ur skorsteaen. Hon styndade att rädda sitt barn, men möttes i dörren af så mycket eld och rök, att hon ej kuade ingå. Lsmuningarne af barnet återfunnos sedan huset nedbrunnit. (Corresp.) . Norrköping d. 43 Nov. En skeppera vid n:mn Österman, jemte dess styrman, hade i månd33 afton begått den oförsigtigheten, att låta elda med kol uti kajutan till sitt vid Finspengs häivarande upplagsplats liggande fartyg. Följden deraf var, att ett starkt 05 uppkom, hvaraf båda aflsdo. (N. T.) Linköping den 43:Nov. Saden har tiliväxt i folkmängd. Den utgjordes är 4838 af 4,507 personer, och var vid 1843 års slut 4 740, hvaraf 2,005 manköa och 2,735 qvinkönp. Tillväxten har egentligen egt run bland arbetande klasser, och har fattigpersonalen jemväl ökats. Taxeringsvärdet å hus och tomter utgjorde år 4842 en summa af 744,1535 rdr b:ko. . (L. B.) Carlskrona d. 9 Novembe:r. Markegångspriserne för detta län äro Råg 9 Rir 42 sk.; Korn 6 Rdr 56 ski; Vicker 6 Rår 46 sk.; Bohvete 9 Rdr, allt Bto. (C. W.) — Följande vackra handlingar af mästerlotsen Hans Andersson, berättar Najaden för den 8 dennes: Hvar och en torde ännu påminna sig den storm, som började rasa här natten till den 9 och. fortfor hela den 10 sistlidne Oktober. — Verkningarne deraf blefvo redan tidigt den 10 sporda, genom de många fartyg, som dels förlorade på kusterne, dels lidit större och minsre sjöskador. Bland antalet af de förre syntes i dagningen den 40 en galeas ståendes på grund å SW. stranden af Utlängan). Mästerlotsen Hang Andersson från Ungskär begaf sig gensst dit, för att erbjuda sitt biträde: men som bssättningen vid bsns ankomst redan var bergad, och för fartyget intet kande uträttas, återvände han hem. Gående öfver ön ät östra sidan, fann han en mängd af bräder, ved och stycken efter skeppstackling af vågorna uppkastade på stranden, utan att likväl ännu kunna upptäcka, hvarifrån de kommo, men anländ till Uagskär, blir han snart varse masten af ett fartyg, vid hvilken något liknardea en menniska syntes, drifvande mot land och några minuter bibehålla en upprätt ställning, men derefter kullfalla, för att i stället visa det rysliga skådespelet af ett fartyg, i samma ögonblick krossadt och afbrutet på midten mot en, vid pass ett par bundrade famzar från NO. stranden af Utlängan liggande, klippa. Den enda deruppå lofvande varelsen blef nu åter synlig under de mest förtviflade anst:äsgningar att qvarhålla sig vid spillrorna af vraket. På stället fanns icke någon båt, hyarmed försök till räddning kuade göras, men uppmuatrade ar mästerlotsen Hans Andersson, som under tidea begifvit sig till Utlängan, hastade det på stranden församlade folket att bära en sådan från andra sidan af ön, och knappt var den i ordningstältd, förrän Hans Anderscson, åtföljd af fiskrarne Lars Månsson och Aaders Mattsson, oförskräckt kastade sig deruti, och i trots al de förfärligaste bränningar, och den ögonskenligaste iifsfara, arbetade sig fram och räddade skepparen Fsgerlund från dess till rof åt vågorba öfverlemnade fartyg, jakten Sofia från Calmar, hvars destination eljest varit Ystad, med last af bräder och ved. De återstående af besättningen Voro redan döda, och blefro sedoare på dagen af vågorna ilandkastade. Denna bjeltemodiga handling förtjenar, hvad serskildt Hans Anderssoa vidkommer, desto större lof ord; som han är git och har 6 barn, och det icke är första gången, han med lika ädel sjelfförsakelse räddat menniskolif, ty år 1822 den 8 Mars bergade ban 4 engelska och 8 dagar sednare 9 svenska sjömän, hvilkas fartyg likaledes förlorat vid Uslängan. Malmö d. 6 November. Under loppet af innevaranda år intill d. 4 dennes är härifråa utskeppadt: 112,249 tunnor spanmål till iarikes och 57,009 dito till utrikes orter; 1284 tunnor lin-. hsmooch rafI mm met on tt