arses det ju blifva till de yngre (jenstemännensfromma, och sökande skola säkerligen icke, som man befarat, uteblifvan. Fiera instämde. Hr Gustafsson. Då frågan fövevar i Utskottet, uppstod en väldig strid, dervid alla skäl både för och emot noga öfvervägdes. Jag s!öt mig då till Hr Schartaus, nu af Hr Wedberg ytterligare vidhållen mening, just på den grund, att reorganisationen icke skulle motverkas genom tillstyrkande af än flere tjerstemän på ståt. För öfrigt iostämmer jag pu i hvad Hrr Petr och Wee:n sakrikt anfört och anhåller om proposition på bitall,. : Hr Foenander. Då en af de verksammaste ledamöterna inom Utskottet förklarat sig icke vilja motsälta sig en återremiss. så måste jag lägga tyngden af min röst i vågskålen ör bifell till Utskottets förslag, och jag gör det för Regericgens egen skull, för att spara den obehsget att, i händelse det föreslagna vilkoret fastställes, rödgas transportera tjenstemän mot deras egen vilja; må då heldre de, som ön:ka, sjelfva söka transporty. Hrir Langerberg, K. A. Almgren och Lundgren instämdo med Hr Petre, och trodde ingen fara vara att bialia Utskottets förslag. Diskussionen acsågs slutad, och votering begärdes emeilan Utskottets förslag och den mening, att be!oppet borde såsom lön på stat uppföras, med vilkor att de fjerstemän, som till befattnipgen utnämnas, skulla underkasta sig den förändring, som kan blifva en fö!jd af ny organisation af rikets hofrätter; dervid Utskottets förstag bifölls med 40 röster emot 14. Via 3:dja punkten framställde H: Mechel anrärkning deremot, att Utskottet nedsatt det af Kongl. Maj:t begärda ansleg till tvenne horättsråds löner, för att åstadkomma en besparing af 600 Rdr; ledamöterne i de moaktpåliggande hofrätterne voro icke bättra lönte, än som väl behöfdes, hvarföre, och då Utskottet visat sig frikostigt i andra fall, Hr Machel begärde återremiss och bifall till Korgl. Msj:ts proposition. Hr Schartau. Om Utskottet funrit skäl bifalla hvad i dee Kongl. propositionen begärts såzom löner, så kunde den gjorda anmärkningen emot nedprutningen bafva varit behörig; men då Utskottet endast tillstyrkt arfvoden för sdjungerade ledamöter, synes mig fuilkomligt riktigt att dessa blifvit lika för aila fyra. Man gör ej sin tjenst bättre derföre att man kallas hofrättsråd med högre lön, än om man kölas assessor med mindre. Frågan vore icke om nya tjenster, utan endast att erhålla biträde till göromå ens skötarde, hvilket syntes kuona ske lika väl sf arjungerade 2ssessorer, som af titulerade råder. U:skottet hade derföre med korseqvens tilisiyrkt 4500 Rär i stället för 1,800 för de tvenne ifrågavsrande ledamöterne. Flere instämde. Hr Gråå reserverada sig mot nyss fattade beslut, och åberopade de skäl, han anfört vid förra punkten. Hr Thorn vidblef samma åsigt, som han nyss yttrat, och trodde att StatsUtskottet bordt tillstyrka de tvenne rådslönerne för Götha hofrätt, hvarigenom denna hofrätt fått åtrjuta lika lönesanslag som Svea hofrätt. Purkten bi:ölls. Her Kochel och Eklund reserverade sig. De följande purkterna, från den 4:de, till och med den 19:te, biföllos uten diskussion. Vid 43:de puok:en, angående öfverflyttning af ansaget till reparationer å länsängelserna till 2:dra hufI vudtiteln, framställde Hr Gustlafssor några anmärkIniegar, hvilka af Hr Schartau besvarades, hvarefter Ipuskten bifölls. I Vid den 44:de, angåerde förslagsanslaget till fångars lvärd och underbåll, gjorde Hr Mcechel erinrinogar mot lIsummans storlek, den han ansåg böra nedsättas till likhet med hvad Korgl. Meoj:t begärt. Hrr Gaijer och Schartau försvarade Utskottets tillstyrkande, hyarefter derna punkten, och likaledes den sista i betänkandet, biföllos. (Forts. följer.)