Aftonbladet – 14 november 1844, sida 3

OA SMA RV SD MI MR OST JM tig lättsinnighet kasta sig in i företag baserade på skuldsättning, intriger och sken, tycker min sig redan förutse buru det blir omöjligt för honom, att rycka sig ur den trollkrets, inom hvilken onda mekter med honom drifva sitt spel. 47853 tyder redan på 41788; det tragiska i hans öde börjar skymta fram med allt mer och mer vexande skuggor. För vänrersa af fåderneslandets historia kan denna nya skänk af en hand, hvilken de redan hafva att tacka för så mycket, ej vara annat än bögeligen välkommen. För att gifva en förestä laing om hvad de här hafva att vänta, tillåta vi oss ett par utdrag ur det rika fö:råd af karakterstekningar och brefvexing, boken innesluter. Vi börja med en tekninz af Gustafs förste minister, grefve Ulrik Scheffer. Det är Schröderheim, som förer penseln: Grefve Uisik Sch ffars bortgång var en verklig förlust; miadre för hans egenskaper, än för hans välde över korungen och hans corsideration i Europa. Han var född med ett godt naturligt vett. Det hade ej blifvit synnerligen uppod!adt genom studier, men så mycket mer i stora verldes. Han var en stor egoist, kall för hela menskligheten ; i fullkomlig motsats med sin bror 4): hade mycken slughet och dea aldralyckligaste simplicitot i umganget, i affirer, i tal och skrift: mycket arbstsam; bastäindig i sin tillgivenhet för konuagena, enkedrottnicgens as-ume fisnde: på afstånd det öfriga hofvets ödmjukxo tjänare, Vid 1751 års riksdag had3 han talat på riddarhuset. Brodrens anseende berodde honom ambassaden till Frenkrike. Konungen hade från ycgre åren vänt sig att akta honom, och denra aktning oktes genom hans nära liaison med fransyska misiståren, och den estime ryska kejsarinsan vissde honom. Han hada uppgjort första planen till den armerade noutralitetev. Både konungen och kejsarinnan ville tillogoa sig äran dera. Radan 4781. då han ville qvittera, hade ksjsarianan obligerat horom att dröja till frsden (1783). — Så stora titlar kunde ej annat än vara betydande, men tillika besvärliga. Hing idesr måste föj:s, hins depecher kunde -j Corrigeras och i bans ämnena kunds man ej gå hosom förbi. För cancelliet var han en svår chef. Före hans tid hade presidentscontoret varit en plantskola för rikets vigtigaste ämbeten. Det bö j:de under hans tid luta till ett förfall, som sedan fulibordats. Han dsgouterada grefve Oxenstjarnva och gjorde äfven de öfriga ledsne. Jacob Esgeström och Ulric Franc stodo bäst. Deras höliga vördnad för alla diplomatiska sopor, d:rss soumission, deres ständiga närvarelse gå!vo dem stora förtjenster i hans ögov. Han var alla postdagar om eftermiddagen i carcollliet, men reste hem alltid kl. 8, för att sj-l( bädda åt sin grefvinna, för hvars person och knäbu?dar ban hyste den största vördnad. Han var god ekonom för sig sjelf, och hade äfven den förtjensten att vara det för staten och det allmänza. Med ett ord, han var mer nyttig än behagelig, och vid bans död brast en stor hållhake. Konucgen sjall fick fria händer och regeriogssjaka pro jekter större utrymme. — Hår en anmärkning! — De herrar, hvilka från början ef 50-talet speltoroler, grervarne Scheff:r, Axel Fersen, och med hosom ricsrådet Carl Sparre och grefve Hösken, voro aldrig vänner, tvärtom uppenbart brouillerade; men till aovig beder för derss minnen får ej glömmas, att kärleken till fäderneslandet allvid förenade dem i rikets angelägeshster 2). Den 27 Sept. 4783 axträdde Konungen resan till baden i Pisa, åtföljd af en temligen talrik suite. Till den hemmavarande kanslipresidenten :refve Creutz skref han alitjemnt om hvad honom mötte under denna färd. Nedanstående bref skall säkerligen läsas med nöje: Krebwitz 3) Söndagen den 5 Okt. kl. 40 på morgonen: Då man sagt mig att posten till Hamburg sår härifrån kl. 4, begagnar jag mig deraf, min k. Grefve, för att gifva er underrättelser om mig. Ni känner redan min ankomst till Warneminde sistlidne Fredag, och min afresa derifrån efter få timmar. Jag har pjutit af den fullkomligaste incognito. Jag har rarit med Baron Essen i mitt lilla åkdon, och mina sammartjenare i kaleschen. Vi ämnade ligga i Gutrow; men den onda genien, som råder öfver Tyskands vägar, har annorlunda beslutat, och natten har fverraskat oss två tyska mil från Warnemiade i on iten by, som heter Bistow. Det var ej möjligt att örmå postillonerna att fara längre. Vi måste då söa tak. Vi funno i ett slags koja några bönder och mn gammal soldat, som åto potatis, och en hustru, om nyss haft missfall: allt i samma rum. Ni kan öreställa er luftens beskaffenhet. Det var ej möjligt tt uthärda. Jag återvände tiil min vagn i tanka att den passera natten, då en dräng kom att säga mig, tt det fanns en kyrka i byn. Jag slöt deraf att här våste finnes ett presthus, och vi skickade Robert 4) tt begära gästfrihet för tvenne Svenska Adelsmän, om återvände efter att ha tjänat i Frankrike; och en blef oss på ögnablicket gifven. Föreställ eder ildea af en lugn lycka, af den enklaste, men ljufvaN te uppriktighet och bjertlighet: sådan var den tafla, om pastorn och hans hustru för oss framställde. Hon ti alade litet fransyska. Man tillböd mig en egan kam-!q rare med tvenne sängar. Två flickor och en gosse he tgjorda pastorns familj. De kommo in och bjödo ss frukt. Gossen är al mia sons ålder, blott två agar äldre. Han heter Gusta Döm om mia röli bise vid detta namn. Man lemnada oss ensamma. ag lät hemta mad:assen ur min säng, för att lägga en i en af dem, som voro i rummet. Detta gar b etta goda folk en större tanka om deras gäster, då F id sängens uppacknivg guldgalonerade damastgardi-ss er kommo för en dag. Emellertid hade de den dis-G retion att icko fråga, och hade ej minsta misstanke sa m hvilka vi voro. Under dessa tillredelser underya öllo vi osz, så godt vi kunda, med pastorn. Såsom an visste, att vi voro Svenskar, talade han om möti Fredrikshamn, och att man trodde det Sverige julle byta bort Pommern mot Ryska Finland, hvarver ban pästod, att man i Meklenburg var mycket )h larmerad. Ni kan döma, buru mycket denna kon-sk rsation roade mig. Vi reste kl. 7 på morgonen,!B ltid okäoda, emedan ingen i Tyskland visste af min sa. Vi teckade vår värd och uppgåfso våra namn. loc iron Essen nämnde sitt och jag kallade mig Sparre. TMA Mm mm MM MH 0 te mm BM -—-—re Grafve Ci:l Fredrik Schiffer. Detta gäller äfven om grefvarne Axel Fersan och 2) Tlipik Cahaffam Ara hullkas sexeacidina ange