Aftonbladet – 14 november 1844, sida 1

AMENITIES SATIR NNE TRION att den kollegiala styrelsen hufvudsakligen tillhör enväldiga stater, och åberopade såsom bevis på motsatsen Englands cxempel, der förvaltnirgen, enligt hvad han and-og, är vida mer kollegial än hos oss, både för armeen, flottan, skattkammsren, ostindiska kompaniet 0.8. v., i hvilka alla verk ordföranden kan öfverröstas af de öfrige ledamöterne. (Dessa exempel förtjena den högsta uppmärksamhet; dock kemstalla vi till H. Ex. om icke den märkliga skilnaden här företer sig, att sjelfva orgavisationen inom dessa förval tarde verk är något olika emot i våra, så ett t. ex. ledeamöterne i de engelska tollegiernpa tillika hvar och en äro chefer för sia särskilda byrå eller förvaltningsafdelning, på samma sätt som departementscheferne bos oss i Korungens konselj. Det synes ock klsrt, att med en sådan föräsdricg i organisationen hos oss, om t. cx. chefen för provisskontoren i kammarrätten på samma gåovg voro ledamöter i verket och föredro0 de mil de sjelfve utarbetat, så skulle en vida större skyndsemhet vivnas och mycket onödigt skrifveri undvikas.) andra sidan yrkages bifail till betänkandet af lasdshödingen friherre F. Ridderstolpe och grefve D. Fröjich, samt med en pågot förändrad ordsiällnieg af hr Gripenstedt och grefve Lsgerbjelke. Grefvarne B. von Platen och E. Sparre begärde återremiss. Bäron H. Hsmilton yttrade sig kort, till försvar för betänkandet. Ibland alla de anföranden som för aftonen afgåvos, var ingenting få originellt; som friherre Ridderstolpes. Det innefattade tillikasen del af frih. Ridderstolpes egen biogrsfi, och som det hela var framställdt i den kaustika stil, som utmärker de flesta af fribsrrens anföranden, väckts det rästan under bela tiden en osflitlig munterhet. Vi meddela det derföre hår nedan in extenso: Föga elier intet betydande äro mina åsigter, men då de råka att sammanstämma med nigra andras, som uppordra mig till bekännelse, i afsigt att förnimma buruvidaderas och min öfvertygelse har, eller iatet har, medhåll inom detta hus, finner jag mig pligtig alt yttra några ord om örevarande ämne, bvittet jag anser vara ett frö, hvars ändamålsenliga utveckling innebär en fosterländsk pytlta. P;otokol!erne bär vitsorda min kärlek för korta föredrsg; om jag denna gång hlir något vidlöftigare, ber jag Ridd..och Adeln det ursägta, varande jag beredd att atbryta, den stund jag vore på vägen att missbruka auditorii tålamod. Eali;t mitt förmenande bar sällan afhörts något förslag, som mera än detta asett att lätta Framgången till dea allmänna ordning 41809 års srundlag aiser. Til:åten mig då att korteligen förtälja den erfarephet jag, . under det märkvärdgaste tidehvarf någon dödlig öfverlevat, händelsevis vunnit, om Burcpas bedimande af 1309 års Svenska grundlag. For oundvskliga episoder ber jag i förhand om u-räst Hvad jag ämnar sga, grundar sig på, och åberopar, en erfarezbet för hvilken jag är skydig att redogöra. Dessutom önskar jag att i någon mån undgå do fråsor till hvilka af de 667 sär inpolietterade 666 personer ega obestridlig rätt, och främst bland dessa fråsor denna: Hur vet du detta? Återkommen ifrån fälttåget i Westerbotten es ter d-t så fåviskt bedömda slaget vid Säfvar och örsvaret vid Rathban, intogs jag af förtviflans indi nation öfver Stockholms kannstöpares bedömande sf krigshändelser, hvilka dock den fiendtlice generslen Raminsky — denna den Kejserliga Ryska armeens dåvarande Suwearocff — lät rättvisa vederfaras, då han vitsordade tapperheten och medgaf. möjlighetess gräns, Jaz gick till Frankrike att söka tjenst i Kejsareas leder emot Spanien, det enda land, emot bvilket den tidens Trajanus då hade krig. Jag tog detta steg med risk af den faderliga oviljan och emot dess råd. Ea man utom slägten, men som omfattat min ynglingaålder med faderlz välvija och som de facto bief far för bela mn lifstids politiska åsigter .... önskade mig Jycka — omfamnade mig och tryckte i min hand nigra exempler at 4809 års grundlag, på franska språket af honom sjelf öfversatt. Han har i många år setat vid detta hord — fört Rild. och Ad::protokoller och hette Silfverstolpe. Jag ankom till Frankrike och fick tillfille att göra verldsberyktade män bekanta med vår grundlag. Daras enhäliiga omdöme var ej allensst att den var ett mästerstycke, hvarizenom man undvikit många af de stötestenar på hvilka andra st:ppat; men äfven att den var af en karekter, som ställde den Svenska natiopen i den förmånlizaste dager. B!and de namn jag härvid kan uppräkna, förekommer en, som händelsen gjorde till min synnerlisa gynuvare: Cardinalen Maury. Gmom honom bragte jag vår grundlag till flere märk vär1. 8 Av Prud:t AT för.