Aftonbladet – 14 november 1844, sida 1

dess prydliga sehwzaitzsri-paviljonger; hundradeta praktfulla dahlier solade sig här ännu med fri ska fårger i middagsskenet och de endast fint gul nyanserade kaprifolieoch vinlöfstäckarne hv: skada ännu om eftersommar. Jag har som en fi!osof, — minst sagdt! — ströfvat i flera timmar fram och åter i den skön Fredriksbergs park. Dot är visserligen icke Ha gasdjupa romantik, ejheller Djurgården; gladlyn ta vådevill, — efter man nui alla fall skall var osterländsk och anstäl!a jemförelser vid allt! — men Fredriksberg är dock verkligen någontin ganska vackert, en konst, som närmat sig nature nästan så mycket som möjligt, bustiga vägar, täta höga löfmassor på ömse sidor, ett litet slingrand vatten, till och med en backe, oh en-backel . . Det var annars just på denna backe Carl de Tionde hade slagit sitt läger, då han låg utanfö Köpenhamn. Han hade ätminstone här en herr lig utsigt öfver staden, det är hvad jag vet, oci det måtte på visst sätt ha verit förargligt att be böfva fera med oförrättadt ärende, sedan man si der i flera veckors tid haft mursbiten för sin: ögon. Det är inne i denna Fredriksbergs park Öhlen schläger bor och bygger; jag har haft all möd: ör att hitta till huset, så undanzömdt ligger de! biand träd och buskar. Den frejiade sångarer r för ögonblicket i Paris. Att tämjaren O fevs cke var hemma, kunde jag också straxt förstå dera! tt Corberus hade fått mål i käften och mottog ng vid porten med det förfirligaste och mest poetiska tjut i verlden. Vid det ofvanrämnda Glaisholm har en herr ; ösgeman nyligen uppfört en rotunda för en pa