Aftonbladet – 13 november 1844, sida 3

SS br TM PV MMA NORM) MA AVARM MARIE MR jnuvarande regenter. er ———— AA BETÄNKELIGA SYMPTOMER HOS EN MA GISTRAT. För omkring 14 dagar sedan fick Redaktioner lett bref ifrån Ystad, innehållande den oroande J underrättelsen, att Magistraten derstädes på e gång hade förlorat heta sin välvishet, hvilker egenskap anpars, såsom bekant är, företrädesvis tillhör Magistrater; och att man olyckligtvis fruktade, att någon del af det naturliga sunda förståndet hade rest sin kos på samma gång. Vi ansågo då detta för purt förtal, men funno det vid den rästpåföljande postens ankorcst beklagligen bekräftadt genom en i Ystads Nya Tidning JE 35 införd kungörelse, som är på en gång så dum och så skandalöst godtycklig, att man har svårt uppvisa maken dertill. Magistraten har nemligen, i ändamål atts;förekomma oordsingar inom staden, låtit utfårda en författning, hvaraf vi här meddela följande: S 4. Eho, som under blsbondevälde lyder, må icke, vid Tre Rår 46 sk. Barco vite, efter solens nedgång begifva sig utom sin husbondes bus, med mindre han dertill äger hans tillstånd och är med bevis derom försedd, och vare, det oogtadt, till samma ansvar förfallen, om han med förbrytelse mot Polisförfattningarne beträdes. S 5. Krogarne i staden skola klockan Åtta hvaj2 afton vara tillslutna, vid påföljd, att om Gäst, efter den tider, der anträffas, är så väl denne, som krogvärden, förfallen bvar för sig till S:x Rdr 39 sk. vite; och vare den Värdshusvärd sin krögarerätt förlustig, på hvars krog oordningar och våldsamheter förefalla eller hvarest någon finnes af starka drycker öfveriastad.n S 6. De här stadgade viten vare angilfvarens ensak. Stadsfiskalen och Polisbetjeniogen befalles öfver efterlefnaden häraf bafva strärgaste tillsyn; och kommer den, som anträffas i sädane förhållanden, som nu blifvit förbjudne, att skylla sig sjelf, om han fasttages och i häkte inmanas, wvilldess om honom närmare upplysning vinnes.n Vi förutse, att det hädanefter skall blifva ganska vigt för husbönderne i Ystad, när de behöfva skicka en piga till bagaren eller på apoteket, att först sätta sig ned och författa et skriftligt vitsord för henne, att hon är stadd i rätta ärender — ty det är klart, att generella säkerhetskort, som tjenstfolket en gång för alla kunde begagna, här bieve alldeles otillräckliga för Magistratens ändamål. Lika djupsinnigt är det serskilda vitet utom det lagliga ansvaret för hvar och en utan undantag, som beträdes med förbrytelse mot polisörfattningen. Så förhåller det siz äfven med ansvaret för värdsbusvärd, på hvars krog oordaingar förefalla. Antingen värden rår för det eller icke, skall han vara sin näring förlustig: detta smakar icke illa af smeden och bagaren. Hittills har det varit allmänt ansedt, att hvar äger sin sak böta och ej annors rätt förverkas Det allra roligaste är likväl, att den, som anträffas i sådana förhållanden, som nu blifvit förbudne, d. v. s. den som vid denna tiden på året vågar sticka näsan ut på gajan efter klockan fyr, må skylla sig sjelf, om han fasttages och i häkte inmanas etc. Vi frukta medlertid, att han eller hon, hvem det må vaa, kommer mest att skylla Magistraten derför, såvida icke den som fastt-gesn skulle vara nog cristlig att utropa om de välvise lagstiftarne: Faler, förlåt dem, ty de veta icke hvad de göral Besynnerligt nog står under denna förordning ecknadt: datum den 48 Oktober 4834. Man vet cke huruvida detta är tryckel, i stället för 1844, ller om annonsen blott innefattar kungörandet af n gammal författning; men i hvilketdera fallet om helst finner man, att Hr Borgmästaren med in magistrat visat lika mycken okunnizhet om verges allmänt gällande lag, antingen den nu på ri hand stiftat en sådan ny förordning eller låtit pplifva en gammal orimlighet. Den första forran ett samhälle har af dem, som skola vaka fver ordningens vidmakthållande, är väl den, att jesse icke sjelfve skola i sitt embete sälta sig ö!fer lagen och uppenbara en råhet och godtycke, varigenom de visa sig stå på samma ståndpunkt rättcebegrepp, som den obildade hopen. Man an långt snarare ursäkta Landshöfdingen i Göheborg, såsom obevandrad i lagfarenheten, att an högg yxan i sten i frågan om Qville sockemäns lagstiftning, än Borgmästaren i Ystad, för rågavarande böjelse att föreställa en Pascha med a in divanx, hvilket icke heller Jär kunna undgå I tt väcka Justitiekanslerns alivarliga uppmärkamhet. EEE AN — På Korshamnstorg bortstals i dag från en mjölare en plånbok, med inneliggande en grön sedel å 0 rår b:ko, 4 sedlar å 2 rdr, några småsedliar och åå hyvraskantraktar.