Aftonbladet – 13 november 1844, sida 2

Med Dagligt Allehanda för sistlidne gårdag följ3 de ett med särskildt prydligt titalblad försedt bi bang, kalladt Granskning af det representationsförslag, som blifvit utarbetadt af sällskopet Representat:onsreformens vännern, och bvars innehåll går ut på att visa rämnde förslags oantaglighat. I fall, såsom det berättas, denna granskning förskrifver sig ifrån den fraktion af Ridderskapet och Adelns ledamöter, som formerat sig till den under namn af juste-milieu-sällskapet kända förening, hvilken å sin sida varit sysselsatt att utarbeta ett annat representationsförslag med ståndseller klaseval och senatorer utnämnde på lifstid eller att :ortfara t:ll 65 års ålder, så ådagelägger det isanning en större farbåga för reformvännernas arbete, än man bade kunnat föreställa sig, att nyssnämnde sällskap gör sig mödan att låta författa och med särskild kostnad till allmänheten sprida anmärkninger mot detta arbete, redan innan det ännu hade bunnit blifva justeradt, än mindre fullständigt tryckt, och innan juste-milieu sällskapet sjelf gjort publiken bekant med sitt eget projekt och dess motiver. Eller hvad kan väl annars orsaken vara till detta företag? Om juste-milieu-sällskapet är öfvertypadt, att dess ezet förslag bar mera förtjenst och bittre tillredsställer Svenska nationens anspråk, hvars alimönna täckesätt man ändå icke lärer förneka rättigheten att varda rådfrågadt i en sådan angelägenhet, hvarföre har icke sällskapet heldre valt den utvägen, att låta in extenso trycka och utdela sitt eget förslag, samt motivera detsamma så kraftigt, att det kunde vinna mträde uti nämnde allmänna täakesätt? Skulle man icke tilläfventyrs böraf kunna draga den slutsattsen, att juste-milieu-sällskapet redan på förhand insett, att des eget förslag är alliför opopulärt till sjeliva sin grund och alltför litet motsvarar den närvarande tidens fordran, för att kurna långt öfverlefva sin föd:lotimma2? Vi fråga blott, utan att anse någon skyldig alt svara Osz. Hvad nu sjelva zranskninger, af reformvänhernas förslag beträffar, så anse vi imedlertid för en verklig lycka, att den kommit allmänheten tillhanda, och att reformvännerza stå i verklig förbindelse derför hos författsren. Ty när man genomgår deana granskning, fianer man att anmärkaimgarna i sjelfva verket äro så lätt vederlagda, att om inga andra funnos ait göra, skulle reformvännerna kunna lyckönska sig till en ganska god tyukt af sin möda. Det är naturligt att vi härvid afskilja den stora hufvudfrågan om ståndsvalens eller den samfällda valprincipens företräde. Det är en fråga öfver hvilken nationen i alla händelser först måste uttala sin tanka och efter vår öfvertygelse redan gjort det tillräckligt genom Borgareoch Bonde.