Aftonbladet – 13 november 1844, sida 2

jögt tilltsget; 2:0 att alla, som bränna bränvin, nåtte äga rättighet, att få försälja !,:dels i stället för n kanna, som Utskottets majoritet bestämt, likfullt ut det ej fick på stället förtäras; helst som detta är ;n lagbestämmelse, som aldrig efterlefves, och gifver anledning till en mängd åtal mot personer, som ingalunda utöfva lönnkrögeri, utan äfven mot der, som at medlidsamhet mot den mindre bemedlade aflemnar ett mindre quantum, än en kanra, som den fattige arbetaren ej mäktar betala Af Johan Aug. Zetterberg från Stockholms län och Carl Ersson från Westerås län: bVi anse bränvias bräaningen böra vara en fri näring, som af hvem som helst må bedrifvas med hvad sorts och huru sto: redskap som helst, och beskattas på samma sätt, som andra näripgar och fabriker. Men då högst få lärs dela denna mening och den ej änru på några tiotal af år torde komma att göra sig gällande, måste der för närvarande sättas å sido. Utskottens förslag att dela bränvinsbränningen i husbehofsoch salubränning kunna vi ej gilla. Fri beten att bränna hela året med 20 kannors panna anse vi icke medföra några fördelar; då man icke får anmäla sig till vissa terminer, blifver skatten för hög och ändamålst förfeladt. Grurden för beskattninger är, efter vår åsigt, på det högsta felaktig. Lika med Hr baron Hamilton, tro vi, att, om man vill noga beskatta bränviosbränningen, kontrollen måste blilvs karens mätning i förening med en öfver bränninger förd ordentlig jurnal; dock torde det nuvarande be skattnipgssättet böra bibehållas för 4:a och 2:a klas. sens bränvinsverk med eld, emedan karmätning föl dessa verk torde åstadkomma för mycket besvär, röna motvilja och erfordra ett ökadt antal af fiskaler elle: kontroilanter. Den 43 har genom tillägget blifvi för . mig otydlig; jag anser meningen hafva blifvi bättre uttryckt, om Hr C. Kocks förslag blifvit arta get, nemligen: Bränvin må väl i hala fastege, störr eller: mindre, försä!jas, men ej uader kringforstand: någorstädes afyttras till mindre qvantitet än 7!, kan gor, och alldeles icke utdelas eller utmätas å öppn: farvägar eller offentliga aamlingsplatser på landet c.; Häri instämde Matts Pehrsson från Stockholms län.