Aftonbladet – 12 november 1844, sida 3

och damsster nu förekommo. Även afendra varor var variationen ripgare. Taltsvafnaderne tycktes Iikväl bafva till qvaliteten förbättrat sig och med nöje sågo vi deribland ett stycke fasoneradt paraplytait af J. Elliot. Medan de äldre damerne pröfvande stadnsde framför Hr Mceyersons sammet eller Mazer et komp:s möbeldsmas!, gåfvo de yngre obetingadt sin hyining åt Hr Folckers fasozerade sidentyger, som verkligen öfverbjödo hvad löresående expositioner i den vägen haft att uppvis2. Herr Folckers fabrik är py, och, efter hvad mean berättat, skall en af delegerne hifva besökt Lyon, och hitbemtat persoser, kunniga i cet franska sidenvälfveriet. Om så är, synes han ej hafva rest förgäfves. Hr Boströms gros de Nep!es vunno äfven mångas tycke. Hvad prierze å sidenvaror angick, voro de icke utsatte I katalogen, och det bebördes väl icke heller för tt erinra allmänheten alt de gemenligen äro höga. Fru Stenberg i Jönköping, E. C. Biodin och mam:sell. Charl. Brodia i Gefle hade lemnat åtskilliga lipnedamester. Det första namnet bör vara allmänheten bekant sedan föregående expositioner; le två sednare kunna vi icke erinra oss. Intet af dessa demaster hörde till de finaste slagen, nen färgen var klar och väfnaden jemn, eburu cke så tät, som den i fordna tider brukliga. Med edsnad såg man så få täflare i en för landet så ipgelägen industrigren. Af mattor såg man diverse prof från bufvudstadens fabriker; de voro allmänneligen af grof ull och stodo närmare den gröfre än den fine jvaliteten. S. L. Lomm et son hade upp!emnat in höstfilt, tryckt som leopard; på afstånd såg letta ej illa ut, men på närmare tåll genomlyste let grofva ragget i filten och trycket liknade snart agdt smutsfläckar; för ett sådånt exemplar beärdes 8 Rdr Bko, oberäknadt sadelmakarearbete. HT (Forts. följer).