Aftonbladet – 11 november 1844, sida 3

Inungen har nu fillt det utslag, att m:lle Lind skall sjunga, enär bon för detta ändamål blifvit I med stora kostnader förskrifven från Stockholm, I men oaktadt denna sin mening öfverlemnat afgörandet deraf, såsom en rent musikalisk fråga, åt I general-musik-direktören Meyerbaer. Då nu den sednare fattat ofvannämnde beslut till förmån för I m:lle Tuczek, så lära vi svårligen få höra m:lle. Lind den första aftonern. XE ) — DEN STORA FESTEN FÖR FRANSKA SJÖOFFICERARNE I PortsMouTH. Under konung Ludvig Filips I vistande i England gafs af staden Portsmouth, den. 42 Okt., en fest, hvilken beskrifves af engelska tidningarne på ett sätt, alt den icke blott skulle Thaft en gästvänlig, utan äfven en politisk betydeise, och för öfrigt gaf anlednivg till rätt intressanta tal. Festen hölls i de så kallade drottningsrummen), i den del af staden, som kallas Portsea. Bordet var dukadt för 250 kuverter och ett stort I tält, som betäckte ingången, var prydt med britItiska och franska flaggor, som fredligt svajade omI kring hvarandra. Gallerierna i matsalen voro fullsatta af damer; ty huru mycket deras fäder, män och bröder hata fransmännen, tycka ändock engelskorna om det franska galanterieto — denna egenskap, som redan den grekiska kejsardottern Anna Komnena, i eifte århundradet, fann så älskansvärd hos de frankiska riddarne. Vid ett upphöjdt bord (dais) suto, på god engelska, de förnämsta engelska och franska herrarne tillsammans; mayorn hade bögsätet mellan general Packenham och amiralen Hyde Parker, och sedan suto franska och engelska officerare på det sätt, att alltid en i franska språket kunnig engelsman skiljde två fransmän; ty trotts A. W. Schlegels försök att bevisa de begge folkens valfränd-: skop, visar sig dock ännu i dag deras heterogenitet, med få undantag, deraf, att engelsmännen tala illa franska och om möj!igt fransmännen ändå sämre engelska, A!fven vid de andra borden hade man iakttagit detta slags språk-bunterej. Ifrån London var Hr Gunter afhemtad, hvars namn dofiar af allt hvad gastronomien har recherche , samt utom denna köksoch källar-celsbritet ännu en annan af bufvudstadens stjernor, den för sin stentorsstämma berömde ,skålmästaren, Mr OToole. Rege: mentsmusik spelte hannoverska marcher till skå : len för drottningen, och fransmännen hurrade; la Parisiepne spelades vid skålen för fransmännens konung och engelsmännen Sippade,; Hvarefter skålar druckos för Englands enkedrottning och konungahus, fransmännens drottning och konurgahus, hvarefter toasterna började att lifligt omfatta dagens notabiliteter och föremål: franska flottan och dess officerare; den engelska flottan, hvarvid amiral Parker yttrade hoppet, att de franska och engelska flottrona länge, länge skulle blifva vänner, såsom de nu äro det; sedan marskalk Soult och franska armeen, vid hvilken skål general Packenbam sade sig icke vilja försöka ett loftal öfver fransmännens tapperhet, ty den vore vitsordad af häfdernas mest glänsande blad; men väl erinra om den lysande emottagning, som hertigen af Dalmatien för rå,ra år sedan rönt, och som bör öfvertyga en hvar, att skålen med stor glädje tömmes af alla närvarande. Derpå föreslogs en skål för hertigen af Welington (hvars namn af den franska proponenten denna gång ganska försigtigt icke uttalades vilain-tonp) och för engelska armen; hvarpå sir Hercules höjl ett Ioftal om krigets civiliserande kraft — hvarvid talaren begagnade sig af följande inledning: De första elementerna af samhällsförbättring b!efvo på vår ö införda af Julius Caesars legioner. I stället för hvad vi nu ge för oss (pekande på damernas läktare) vandrade då våra fruar och flickor omkring i skogarna; blåmålade — och likväl voro de ingenting mindre än blåsrumpor — samt inrifna med ockra (skratt). Hvad har fört fram Indien till sin nuvarande civilisation? Jo, dess barbariska horders besegrande af våra härar. Egyptens slumrande krafter blefvo väckta af den store N3poleon, och denne utomorientlige mans öfverväldiga snille skall en gång erkännas af hela verlden. (Bifall från alla håll.) Men hvad våra bärar gjort för Indien, det skall Frankrikes tappra härar uträtta för Norra Afrika. Alla stora företag möta i början svårigheter, men Frankrikes vapen, under anförande af dess ädie prins, skola en gång besegra dem. (Bifall.) Englands och Frankrikes stridskrafter, äro nu, likasom deras monarker, i full vänskap med hvarandra. Må den fortara till verldens lycka och de begge nitionerhas synnerhet! Men om denna fred ock blifver ostörd, nå man icke tro, att våra vapen derföre måste osta i skidorna. Striden mot barbari och de arbariska folken är en vacker uppcift, icke enlast för fredens: utan äfven för krigets konster, roa de civiliserade staterna. Hända hvad som vill, så skall dock alltid bezge rikenas tjensterenar, under alla ödets vexlingar, göra ära åt ina furstar, sitt fosterland och sig sjalfva. Briter och franker hafva lärt ait högakta bvarandra krig och fred, och så skall det ock för alltid örblifva! — Bifallsropen härtill vo:o naiurägtvis ihållande, och sedan glömdes ej hrr Gu zot och Peeln, med ett långt tal om fred af förre mayorn staden berr Hopkins, samt en bop franska sjöfficerare, hvarpå en skål tömdes för damernay, tur en serskillt bump.r. — INDUSTRI-EXPOSITIONEN I BERLIN bar, under e 61 dagar, den varit tillgänglig för allmänhsten, esökts af öfver 450,000 personer; cch don förening, mv hildagt ala frön 244 khamtlatta ett oaum 251... 8 4