Aftonbladet – 11 november 1844, sida 3

-Inade sysselsättning och hvars idkare började blifdTva lika tunnsådda som perukmakarne i småstäderne, sedan perukerne aflades och kortklippt hår linfördes, börjar nu åter sökas och värderas. Det I var en tid, då modet i möbler och annat busgelråd hemtade sina mönster från så att säga sjelfva e!ementerna i den antika byggnadskonsten. Rätliniga former, skarpskurna listverk, och på sin Thöjd kolonner — iristående kolonner på en enI manssäng, så visst som på en kyrka eller hönsbyggnad — utgjorde då typen för snickarens produktioner. Bildhuggaren med sina luxuriöga blomverk och löfverk gjorde ungeär samma figur som en gammal markis med allongeperuk och broderad brokadråck; en hel armå af hyflar och mejslar, hvilkas namn nu blott finnas i historien, afdankades, och snickarn realiserade sina skapelser med vinkelmåttet och slätbyfveln; på sia höjd behöfda han svarfvarns för några små kolonner till en portik ien fruntimmersbyrå, der man kunde ställa en finzgerborg och en trådrulle ait reI presentera de grekiska herrar peripatetici. Detta Tlrätlinizga mod i husgeråd har gifvit vika för ett gladare och rikare, som fått namnet rnaissance loch detta med rätta, ty det är i sanning ärnu icke fullfjädradt; det liknar ännu något de återvändande lockarne på ett rakadt huvud: det har ännu ett naket ansaende och striporne vilja icke falla efter ellez locka sig. Dessa reflexionoer göra sig ofta vid åsynen at bildhuggerierna på våra Imoderna möbler; ornamenterna sitta der ofta lika lenstaka, som ko!onnerna på våra gamla voro rigtigt fristående; men de växa till, och på den närvarande expo:sitionen såg mean åtskilliga stolar samt en och annan soffa, der bildhuggarns ornamenter temligen växt ut öfver heln pjesen. Mer sällan hade den sammanväxt med den till ett helt. Imedlertid hade bildbuggeriet denna gårg att uppvisa ett stycke, som utgjorde ett helt för sig och vann ett odeladt bifall. Det var en tafvelram i antik stil, skurea af furu i hsut relief; rankor och frukter höjde sig fritt från grunden, och ingen förgyllning eller fernissning täckte träets ådror och dolde de friheter kanstnärerne stundom taga sig, att med skarfvade bitar och degar bota mejselns förseelser; allt syntes skuret af eit stycke och liksom i ett drag. För detta vackra stycke hade expositionen att tacka herr Ahlborn, ornamentsbildhuggare i hufvudstaden, der han ock kommer att biträda i en undervissingsanstalt för handtverkselever. Priset på denna ram, som icke är uppgifvet i katalogen, har fellit oss ur minnet; men det var ingalunda högt. Efter uppgift har en utländsk dip!omat teknat sig för det exponerade exemplaret och flera dertill. En af herr Ahlborn ornerad stol förrådde äfven talang i yrket. Såsom snickeriidkarnes associerade, presenterade sig herrar tapstserare. Vi kunna likväl icke erinra oss att bland dem hafva funnit mer än tvänne namn, herrar Forssmans, som gammal känd firma, och herr Hyllengrens, en nyare, som nu täflar med den förre. Förgyllarne sluta sig till båda dessa klasser at slöjdidkare, och man såg mer förgyllning än vanligt vid denna exposition. Hur det var, ville likväl ej något rätt vackert i denna väg låta sig finna, hvaremot man såg en och annan pjes, som nästan syntes vara hemtad från klädståndet. Man gör måhända orätt, att härför skylla förgyllarne, då arbetet sannolikt varit bestäldt och blifvit så godt reqvirenten velat bestå. Eit och annat undantag torde hafva undfallit vår uppmärksamhet; dock erinra vi oss ett, fast mycket litet, nemligen en liten tafvelram, förgylld,, säger katalogen, efter ny method, af Cadovius. Diverse tatvelramar af olika matierer borde ock här fiana ett omnämnande; men oyckligtvis åfrog sig ingen så uppmärksamheten, att ref. föranleddes deraf bilda någon zsärskild klass i sina anteckninzar. Målarekonsten hade bidragit med några få imitationer af trä och marmor. Ett bord, gom imiterade mosaik, af Westring, en bordskifva liknarde grå marmor, framt ett klockfoder fernissadt och förgylldt i kinesisk smak af Westling, blefvo observerade. Svarfkonsten, nemligen dena de, rom utgör eti under skrå lydande yrke, räknade på denna exposition fyra namn, cch dess produkter syntes 1ågot mer varierade än vid: de förra expositiocerna. Icke de:s mindre tyckte man att mycket fattades, när man påminde sig den mängd olika artiklar svarfvareverkstiderna i Tysklind lemna, och hvaraf de fleste hufvudstadens butiker merendels ega något prof. Utan tvifvel vore det bäst, att befria detta yrke från skråtvånget och utvidga kretsen för dess verksamhet till alla föremål, för hvilkas tillve:kning svarfstolen erordras, uton aw ukväl inskränka andra idkares rätt att för sina tllverkningsr äfven begagna svarfatoler. Utan denna åtgärd skall svarfvareyrket hos oss alltid förblifva en fattig näring både för idksren och det allmänna, isynnerhet sedan dess idkare blifvit be röfvade förtjensten af en bland sina vigtigaste predukter: pipskaften, genom det tilltagande bruke: af cigarrer. Med en vidsträcktare frihet åter kunde detta yrke i de stora städerna existera såsom biträde åt en mängd andra yrken, som ofta be höfva detsamma, hvaremot idkarne i de mindre städerne och på landet kunde lemna de kurante rtiklarae för handeln, hvilkas tillverkning i en större stad skulle falla sig alltför dyr. Hoarrar Frykholm, Klingberg, Croavall och Suzlell hade lemnat hvar sitt forfepiano. Huruvida lessa i musikaliskt hänseeade framvisade några — AM PP sw PR AA MM mn Cmm