(Införe3 på begäran.) Erinringar i anledning af dagens händelser. Det är en af hela verlden känd sak, att franska adeln och franska prelaterna (liksom många dylika på andra ställen) icke sågo eller ville se sitt fädernesland i annat än i sina privilegier och i sin tionde, samt genom dessa sina privilegiers frenetiska förfåktande hufvudsakligen vållade franska revolutionen och den stora politiska reformation, som till följe af presterskapets motsträfvighet börjades mot det dermed, att kyrkogodsen förklarades för statens egendom, hvilken skulle, sedan kyrkans och presterskapets behof voro fyllda och försäkrade, användas titl öfriga för staten nödvändiga ändamål. De 1433 biskopsstiften inskränktes till 83. Biskoparne skulle, liksom kyrkoherdarne, väljas af folket och sedermera aflägga den ed: att med sorgfällighet vaka öfver församlingarnes religiositet och sedlighet, vara nationen, lagarne och konusgan trogna samt af alla krafter upprätthålla den af nationalförsamlingen och konungen antagna konstitulionen.n Denna ed var en stötesten för många, hvarföre äfven de föraäma prelaterne och flere andra prester vägrade att aflägga den, Detta vägrande ansågs lika med en afsägelse af deras embeten, till följs hvaraf också genast anställdes nya val till biskopar. De prester, som icke aflagt eden (les pråtres insårmentås et refractaires), bildade nu en stark opposition emot det republikanska Frankrike och tillställde borgerliga kriget i Vendee. Do inbilske prelaterne emigrerade — liksom adelsmännen — och öfversände, isynnerhet från England, sina hannlysningsstrålar och incendiärs skrifter emot dem, som fogade sig efter den nya ordningen. Nationalkonventet besvarade dessa angrepp med den häftigaste förföljelse och d. 2 och 3 Sept. 4792 afrättades vid och inom de parisiska fängelserna flere hundrade af de refraktära och motsträfviga presterne. Carrier lät ensam på en dag i Nantes dränka 53 prester. Revo!utionstribunalet sökte att utrota dem fråa republikens område, och en lag utkom, som dömde dem i massa till deportation,