Fredrik Husss från Westernorrlands län motion om inrättande af en centralstyrelse, hvarunder konsistorier med presterskap och lärare vid läroverken borde lyda, samt Fredrik von Zwtigbergks från Skaraborgs län dervid skriftJ ligen afgifne yttrande. a (S:ut fr. Fredagsbl.) Johan Jacob Rutberg från Norrbottens län: I fall jeg ej missteger mig, kunna konsistoriernes åtgärder Sfverklagas hos öfverrätterne, äfvensom Kong!. Maj:t i dess högste domstol eller i ecklesiastik-departementet. Jag kan icke, vid detta förhållande, inse behofvet af ett ytterligare embetsverk med hänsyn till presterskspet, helst derigenom kostnader skola uppstå, hvilka icke torde bli så obetydliga, då man ihågkommer, att endast ecklesiastik-departementet ådrsger staten en utgift af nära 435,000 rdr. Bättre vore det, i min tarka, att man sökte reglera landtstatstjanstemännens löner, i hvilket ämns en konpgl. proposition redan vid 4828 års riksdag till Ständernpe sfläts men hvars löften i afseende på nämnde tjenstemän ej gått i fullbordan. Jöns Palmqvist från Skaraborgs län instämde, Andreas Bengtsson från Jönköpings län anförde skriftligen, det han ef flera skäl snarare önskade en förenkliog och minskning i redan varande embetsverk, än tillskapandet af ett nytt med dertill hörande tjenst: män, samt hemställde om icke biskopsoch domprostembeten2, der så görligt vore, borde till ett embeta förenas, och att den besraring, som derigerom uppkomme, finge användas till någon välgörer hetsarstalt, såsom till stipendier för fattiga studerande vid gymuasierne och läroverken, eiler till bid:ag vid folkundervisningen. Matts Pehrsson från Stockholms län: Jag bade ej täckt att yttra ett euda ord vid motionens remitterande; men de omständigheter, som nu inträffst, föranlåta mig att säga mina tankar. Jag kan ej missbilliga motionen eller förevita den något fel; den må hänvisas till vederbörligt Utskott, och der, som man säger, stå silt kast, då det väl visar sig, om den håller sig uppe eller faller. Men hvad jag icke kan gilla, är det myckna ordandet i anledniog af herr erkebiskopens tal; ty mig förefaller det, såsom detta tal blifvit utkastadt i en fia politisk beräkning. Jeg trodde likväl icke, att Ståndet skule fastna på denna krok, utan har jag föreställt mig, att man borde gå lugnt och saktmodigt tillväga, för att hinna det vigtigare mål, som här föresväfvar oss. Imedlertid, såsom örhållanderna nu teckna sig, måste mången stanna förundråd och fråga sig, hvart det tar vägen. Jag reserverar mig emot sådana, här förekomuna skrifter, som gå utom det egentliga ämnet. ; Anders Jonsson Iråa Östergöthlands län: Eburu många prester fianas; som värdigt uppfylla sitt kal, gives det dock äfven många, om hvilka sådant icke kan sägas. Deras sträfvande går förnämligast ut derpå, att förkofra sina inkomster. Så t.ex. känner jsg en prest, som låtit lagsöka en fattig torpöra för en fordran af blott 27 sk., och en annan prest utarrenderad: en gåug sina löneförmåner, endast för att på detta sätt kusna rigtigt utpressa .dem. Om-presterskapet blafve stäldt under verldsliga myndigheter, vore derföre Myciet vunnet; men att för det ändamålet inrätta rya embetsverk, anser jag icke behöfligt eller tjenligt, helst man icke så noga kan beräkna de kostnader, som komma att uppstå. David Andersson från Hallands län: Jag är förekommen af Matts Pehrsson, och instämmer derföre i hans yttrande: det erkebiskopens tal, som gifvit anledving till vissa i Ståndet förebragta skrifter, har redan af allmänna opinionen blifvit så tiliräckligt stämpladt, att det icke behöfver vidare afhandlas. Henric Andersson från Örebro Jän: Jag bar noga öfvertänkt den af ståndsbrodren Huss väckta motion, men med den kännedom jag äger om presterskapet i min hemort, har jag icke funnit af nöden ett sådant embetsverk, som i motionen föreslås. Dock, om på andra ställen presternes uppförande är så beskaffadt, som brodren Heurlin nu låtit förstå, skulle jag tro, alt detta embetsverk väl kunde behöfvas; men jag vill ej att, för dess inrättande, folket skall vidkännas nya pålagor, utan må det först komma till stånd i det fall, att biskopsembetena. blifva indragze och de till dem azslagoe löningsvilkor besparas. Nils Strindlund från Westernerrlands län: Jag uppträder ej för att försvara presterskapet, och ej heller giller jag hr erkebiskopens tal, som tyckes bafva föranledt den nu förevarande motiozen. Men jag ogillar ock, att vi, på sätt här skett, söka uppväcka ovilja och förtrytelse hos medstånden. I fell de ville handla på samma sätt emot oss, så blefve riksdagens förhandlingar i sanning rätt bistra. Man har här exempelvis omnämnt åtskilliga mindre värdiga medlemmar af presterskapet. . Jag anser j detta rigtigt välbetänkt; ty hvsd skulle vi väl säga, om någon inom ett annat Stånd försökte redsätta oss genom att hänvisa till de många illa anskrifna personer, som kunna fianas på landsbygdep. Man hade ju hopp om, att vid denna riksdag få se åtskilliga vigtiga frågor behandlade; men huru skall det gå härmed, när man börjar på detta vis. Beträffande det ifrågastälda embetsverket, vet jag icke om det bör anses så nödvändigt just nu, då Kgl. Maj:t i sitt tal på rikssalen sagt sig vara betänkt på en reorganisation af slyre!severken i allmächet,.. och det. således torde få förmodas, att den ecklesiastika förvaltningen dervid icke heller förglömmes. Utan att vilja klandra motionen, hyser jag dessutom den öfvertygelsen, att densamma icke kommer att leda till nägot resultat vid behandlingen i Utskottet, och jag bemställer derföre till motionären och dem, som .understödt. honom, om icke de skulle finca lämpligt, att.låta hela saken så godt först som sist förfalla. Min afsigt är alldeles icka att förhindra motionens remitterande, utan gör jag denna bemställan endast af det skäl, jag nämnt, eler att remissen synes mig lända till ingen pytta. . Med Strindlund förenade sig Axders Andersson fr. Östergötblands, Måns Pehrsson och Jöns Månsson fr. Malmöhus län, samt Lars Pettersson fr. Blekinge län, jemte flera ledamöter. Gustaf Bernhard Appelqvist fr. Blekinge län: Lika med en annan talare anser jag de skrifter, som, med anlednizg af motionen blifvit rigtade mot presteståndet, ö: onödiga, o:ämpliga och otillbörliga. De tillskapa blott spiit och misshällighet mellan Ståaden, bvilket man i stället borde så mycket som möjligt förekomma. För öfrigt vet jag ej med hvad rättighet man här klandrar ett tal. som ej blifvit n3 hehar;o