Aftonbladet – 9 november 1844, sida 1

skrifning, men det får deremet ofantligt väl, och mn vinner i det stora hel. Jag har de sista dagarne gjort påsra rätt röj. samma wandringar gerom det äldre Köpenhamn : siuliskap med de gsmla hedersmännen Hvitfeldt Linzeb rk, Pontoppidar, Hjöring med flera, hvil ka varit så artiga att erbjuda sig som tro;na cieceroni. Mi torde åtminstone känna dum tillsamnet, dessa präktiga ;ubbw; de äro icke riktigt moderna, jag medger det! de äro inga sprättar, som du ceh jag, och mången rynkar på nacan åt deras förlegade och slitna toalett, jag menar deras gamla aötta pspp-pe mar, men det hindrer dem icke får att vera ganska intressanta; de ha så mycket huriöst att berätte, och de berätta det så naift! Hela verlden vet att Seland usprurgligen icke spnat är än ett stycke hand uppifrån Söderteljetrakten, sem den sköna Gefion spände ett por oxar för, — det wvir ieke i går! — och på sådant sätt fraktade ner till det nivarande Öresund. Sverge fick sig på kvppin den stora sjön M:laren, hvilken är en utomordentligt vacker och fiskrik sjö, cc Danmark fick den stora S ländska ön, hvilken är en ypperlig koka lejord. Så ver cu sjelfva Selend lyckligt och väl kommet till verlden, men Köpenhamn var icke gjordt med detsamma. Ty när Gefion körde ner sitt land rån Mölartrekten, finns icke Stockholm ännu. innars hade hon tilläfventyrs tagit ett stycke stad med på köpet. Da äldsta danskoruagarBe anade ill oc med icke fördelen för en stor stad, af tt läge vid Öresund, utan bolde och byggde långt rån a!l ära och redlighet i cet gamla Leire. De! rar der den svenska konunzea Fjolner, omåttlig åminnelse, drusknade i ett mjödkar; jovialiska nonarker! — detta i förbijåande sagdt. Den eentliga -grunden till Köpenhamn lades mat stutet f elfvshundratalet af den vidtberömde biskop (xel Hvide, eller — såsom han efter dena tissens ed genom hebraisering kallade:, — Absalon, Han