ELTNESISKA BREF AF ORVAR ODD. FS VM 4 Köpenhamn, November 4. Då jag för jorton dagar cedan öfvarsände mi första kinesiska epistel från den vidtfrejdade dac ska hufvudstaden, var jag ämu från topp till t en ,wouveau dexrarqu, härstädes, jag hade me några goda vänner från Skåne, — lirda vänne med glasögon, verit:bla skademici, de der i e andedrag flyga gesem en stor stad på un;efå samma sätt, som de löpa igenom ett gammal fynd på biblotbeket! — jag hade med dessa kär vänner, säger jag, hastigt och lustigt togit i ögna sigte allt hvad gemenli.en anses vara märkvär digt få en fremmande ort. kungliga slott, museer kyrkor, kaserner, teatrar, p:omenader och ka3r jag hade i ressndes vanliga nygivighet frossat a alla dessa herrligheter och på eit par dagar fyli min andliga mage med så mycket :jilaspis, att j. verkligen til slut nödgades sätta mig att ordentligt digerera, likt en ge: mmal gurmand vid keffe koppen och den kära pipan. Jag var så mätt för ögonblicket, att jag knappast orkade siga tvi ord också bef, om jig rätt minnes, mitt bre? förr: gången icko så särde!es långt. Det skall blilärgre nu i stället. . Ty de goda skåningarne hafva åter re.t hem och jag har fit: min !jufliga frihet att gå på ezer hand och göra mina emå mer cl!er mindrie kinesiska observationer, utan brådsta, utan öfverilning, så der ful komligt a mon aise. På fö mddagarna ionbemtar min och på eftermiddagarna antecknas hvad nytt som inb-agts, man ger sig Mid att pusta, man ger sig till och med tid att ligga i sitt föaster en fjerdedels timma och titta på vackra flickor, som spatsera förb:. På detta sätt löper man icke alldeles så fort i sin resebe