Aftonbladet – 9 november 1844, sida 1

uppförde på det ställe, der Chistiansborgs slott rn oiter mångahanda tiders förändringar b:fisner si ett fäste, benämndt Axelhus, och en tillstymmel: till stad uppvexte nu småningom deromkrin Den förväffi ga biskopen testamenterade sedan b! de stad, slott och kringgräosande jordar till Rae: kildes biskopsdöme til evärdlig ege, ce3 påfve U.bin den Tredje gaf härpå sin cfE-iella stadf stelse. Men eftersom Köperhbimn till följe af sitt yp porliga läge alit mer och mer tilltoz och förko! rade sig, birjads koruagarne afuadas de högsör diza bisparne i Roeskilde denna klenod och bit tade nu jå allebanda finter för att åtkomma den samma. Det är mycket roligt, hea detta slitan de och nappatag mellan konusagsmännen och pre laterna om den idla fru Hanian, såssm en a mina ofvannämnde ciceroner gemenligen kalla henne. Först täcktes majestäteina helt oskyldig låna staden af biskoparre, mot vederbörlig oc! säker pant. :Dorefter drillade man saken så, at mar fick den liksom i arrende på lifstiden. Ån uu stod dock pre!aturen på sig och höll ständig den ädla frun, i en Sik af kjorteln. Sluliger föll Kristoffer af Biyern på det rådet att hel simpelt sjelf fltta till Köpeph:mn och der för alltid föräcga sitt residens. Nu måste presten Roeskilde slöppr sitt tag, Lkväl icke utan att a! konunzen tilltvinga sig en ganska betydlig mellangift. Kristoffer utgaf en stadsrätt fö: Köpenhamn, orten uppblomstrade så att man nästan kunde se hur det vexte, och från den tiden har danska konungaresidenset här oafbrutet förblifvit. Gubben Hvitfeldt har berättat mig en hel hop saker från de der första tiderna efter det hofvet 1og sis ned i Köpenbamn. Man talar om yxen våra dagar, men man misstoger sig mycket om man. tror att icke de gamla äfven här uppe i orden visste att slå på rätt tappert. Köpennamn på slutet af fjortonhundratalet var i diverse tycken kanske lika lystert som ru. När Kri