Aftonbladet – 8 november 1844, sida 2

sina fickor tommea, inträffar äfven uti leverarsbandeln, att mången vunnit på annans bekostnad. Den hufvudsakliga vinsten har gått söderut. Jag önskar dock stt man måtte så vidt möjligt förhindra samlandet af rikedomar på bekostnad af mängdens lycka och välfärd. Många utom hanmdelsklassen deltaga i dessa speku!ationer, och man vet just i dessa dagar alt omtala personer, hv Ika, ingalunda hörande till köpmansfolket, måst lemna landet för följderna afsådana spekulstioner. Det har jemväl blifvit erioradt att, då man vill handelsfrihet. vore ett stadgande sådart som det föreslagna olämpligt. Jag önskade att när ti den kommer för Borgare-ståndet att uttrycka sin tanka om näringsfrihet samma vackra åsigter fördes på läpparna. Alven jag äskar frihet i näringsväg, men jag vill hafva lagbunden frihet. Just derföre har jag dristat mig stt föreslå en författniog, som icke skulle hindra, men väl lägga nödigt band på denna frihet. Man har äfven velst fästa uppmärksamheten på Jättheten att eludera ifrågavarande stadgande, i så måtto att mäklare skule kunna hemligen biträda köp al 20 eller 30 personer. Visserligen kunna missbruk ipsmugla sig i detta som alla andra förhållanden, men de komma här icke att få någon egentlig fart, ty deg låter svårligen tänka sig att affårer emellan en sådan märgd personer skola hållas hemliga. Den örmodan, att det överklagade onda skulle innebära sitt eget korrektiv, har tyvärr icke förverkligats, utan har man deremot sett leveranshandels-raseriet allt mer och mer tilltega, så att den ene ingalunda litit sig varnas af den andres olycka. Likaså vill man tro att bättre esprit de corps inom S:ockholms börs skulle leda till förbättring deri; men, såsom jag cyss sade, är det ej allenast köpmän, utaa en mäsvgd personer utom handelskorpsen, hvi!ka befatta siz med leveranshandel, så att äfven, om en så beskaffad bättre esprit de corps funnes inom hande!sklassen, återstode det dock att bibringa många andra en sådan, hvars framkallande likväl ej beror af någon börs. Det är ock yttradt, att denna fråga endast angår huvudstaden, och måhända derföre kunda anses vara en bagatell; men angirge den ock endast hufvudstaden, så tords den likväl vara förtjent af allmän uppmärksamhet; ty ingen lärer neka hufvudstadens vigt och värde för det öfriga riket, äfvensom att hon allena innesluter ungefär lika många innevånsre och erlägger lika mycket i bevillnirg, som alla de öfriga städerna tillsammans, hvilket utvisar att hon är nog betydlig för att det äfven med afseende på hennes behof bör kuana löga mödan att serskildt lsgstifta, helst förut mer än en författnisg blifvit utgifven, serskildt med afseende på förhållandet i Stockholm. I det föreslagva stadgandet, att köparen borde gifva säjaren handpenning, har man velat för den sistnämnde en fördel, som åter lätt kunde leda till förlust för den förre; men det förefaller temligen klart att köpmannen nog ser sig före, till hvem han lemnar handpenning, så att denne är en reel map, och det är just bandel med en sådan, som bör befordras. Skulle köparen vid något tillfäle anse säljaren icke fullt resporsabel ör det lemnade förskottet, går det ju an att förbehålla sig bypothek eller borgen. Men påstår jemväl att lemnandet af handpenningar skulle bereda säljare utväg att genom bortslutande af en mängd varor skaffa sig ett betydligt rörelsekapital för andra än de kontraherade affårerne. Härtill svaras att den som har förtroende, och sålunda är i tillalle att inlåta sig i flarfoldiga affärer, förtjenar utan tvifvel detsamma, och må då allt för gerca göra eaffärer, äfven med sådane medel. Samma talare, som efter min uppfsttning insinuerade något om lidna förluster på leveraoshandel, har tillika erinrat att stadgandet skule verka derhän, ait kommissionsbandel frånginge mån. gen ung och välkänd köpman, för att koncentrera sig endest hos de förmögnare och största huser. Der likväl, som tänkt närmare på saken, torde göra motionären den rättvisan att erkänna, att med framställningen ej åsyftas rågot som kunde skada hvarker den eno eiler andre; äfven tror jag erfarenheten haf. va visat, att unga, redbara köpmän alltid ganska ha. stigt vuanit till och med något mera förtroende kommissionsväg, än de gamla ocgh så kallade store, Stutiigen har det blifvit sagdt, att de öfverklagadi missbruken borde genom ry mäklareordning afsksaffas Det är detta, jag med min motion afsett. Icke mi någon tro, att med densamma åsytas hinder för per. soner att handla på reelt sätt, utan endast att före komma det vicrgleri, som uppstår genom miklaren: förledande til halsbrytande affärer. Den, som känner mäklareförfattningen, vet ock att deri fianes före skrifter, vida mera minutiösa, än de här föreslagna Sålunda kan jag ej finna att de motskäl, som blifvi anförde, äro af natur att böra hindra bifall till be tänkandet, derom jag ock pu anhåller. Flere af Står. dets ledamöter hafva visserligen redan påyrkat afsiag af detsamma, och vinner deras yrksnde framgårg, si återstår för mig ej annat än ett dixi et salvavi ani mamp. A a I Hrr Gustafsson och Boström instämde. AA (Slutet följer.) hard nd ENE Diskussion i Bondeståndet i anledning af car Fredrik Husss från Westernorrlands län motion om inrättande af en centralstyrelse, hvarunder konsistorier med presterskap och lärare