Aftonbladet – 8 november 1844, sida 1

SKIZZER FRÅN DALON. IH. EN FINNMARKSFÄRD. (Slut från gårdagsbl.) Rättviks Finnmark utgöres af trenne byar Bingsjö eler sjelfva kyrkobyn, Finnbacka oci Dalstuga, hvilkas läge är ungefärligen vinkelpunk. ternas i en liksidig triangel med VY) mils afstånc ifrån bvarandra. Fionbacza ligger högst uppe pi ett fjill med vidsträckt utsigt, och en djup tjärr befinaer sig midt uppe på fjället. Hår hafv: vindarne ett kärt tillbåll, äfvensom vida mer sni faller härstädes, än i grannskapet deromkring Dalstugan är balägen vid södra ändan af den stora sjön Amungen, som bildar gränsskillnaden emellan Daiarne och Helsingland. Hvarken i seder eller utseende äro denna Finnmarks innevånare skiljaktiga från moderförsamlingens, ej heller i sir dialekt. F.nska tungomålet är alldeles utdödt och numera lärer ej någon derstädes förstå det samma, sedan en äldre gumma, hvilken enlig sägen var den sista, som var detsamma måäktir för flera år tillbaka afsomnat. Sådant var docl icke förhållandet ett sekel tillförene, ty ännu fin nes ett häradsrättens utslag af d. 2 Dee. 4747 behåll, som åligger Finnarne, att vid 3 daler silf. Vvermynts vite lära sina barn svenska språket Före storskiftet stod det Finnarne öppet att hushålla med den kringliggande skogen, huru dem behagade, hvadan de äfven kolade och svedjade allt hvad de förmådde; nu sedan skogen är delac och äfven denna aflägsna trakt roterad, äro de inskränkta till svedjande, och detta mest på de moderförsamlingens fäbodeskogar, hvilkas mari stöter intill dessa bygder. Närmast invid byarn: är äfven uppbruten åker, som är ganska gifvande höångsten tages hufvudsakligast på svedjelanden En viss välmåga är temligen synbar häruppe, oci i allmävhet säges folket vara en ganska värdi; typ af forngammal dalakarla redbarhet och dygd