Aftonbladet – 8 november 1844, sida 1

Här torde vi nu få göra ett afbrott i vårt uppgifna ämne, Finnmåärksfården, och kasta en blick på Rättvikskarlens byggnadssätt, boniogsrum, husseråd och hvad dertill hörer. I mycket äro väl dessa öfverensstämmande: med de öfriga öfre dalsocknarnes; men likasom dessa har äfven denna menighet sina uteslutande sig tillhörande egendomligheter, hvilka icke å!erfisnas hoz3 de ardra I allminhet tyckes det vara bättre byggdt och isynnerhet : rymligare här i Rittvik, ärtgrötens Kanaan, än i dess grannsockaar, och torda detta ill en del härleda sig deraf, att folket, i anseende till den bördigare jordmånen, har i vanliga år lättare att taga sig ut, än dessa. Hvad man icke utan skäl kan frånkänna Dilkarlen är sinne för naturens yttre skönhet, ty ingen är mera mån om att från sin bostad utestänga all utsigt, än denne. Sorgfälligt sätter ban sina uthus framför boningshuset och kringgärdar detta på allt sätt och vis. Måhända är det en flägt af urgammal Odalmannaanda, att Rättvikskarlen städse vill hafva sin gårdsplats krini byggd lik en borggård, hvilket i fordna tider var hardt nära en nödvändighet. Vare sig härmed huru som helst, står det dock fast, att uppstår en eldsvåda i en sådan bygd gård, är det nästan en omöjlighet att rädda råzson enda af dess åbyggnader. Deremot har D.lkarlen en så mycket starkare kärlek och sinne för fosterbygden, och mår han aldrig så väl nere i Rombolandet, vänder ban dock gerna bem till jul, om hen ock vet, att han der skall löpa fara att svälta. Vi lefva så kärliga der hemman, svarade en Wåmhbuskullz, som tillspordes, huru hon kunde längta så till sitt torftiga bem, då hon nu här p,utanför hade allt så : It. a Vanliga byggnadssättet i Rättvik, n. b. då gården är så kallad fullbyggd, är detta. Stugubyggningen uppteger förnämsta sidan af gården och består af stuga, kammare och klädstuze, så indelade, att kammaren, vanligen en kub af 6 å