Aftonbladet – 5 november 1844, sida 2

land. J kunnen derföre vara belt trankila, fast jag ibland talar om — med något poetiska ord — hur stormarna se ut och hur väldigt hafvet brusar. Jag kan tro att höstkylan redan infunnit sig i det kära norden, och derföre ville jag gerna värma eder med underrättelsen om, att vi ha brinnande sommar, ehuru Oktober redan är ingången, och att thermometern under däcket pekar på 24:de graden. Det ör som den varmaste sommardag i norden. Himlen är icke skuggad af ett enda moln. Jag ville väl, att ni såge hur aloehäckarne med sina blomstänglar (ända till 3 manslängder böga) frodas i backarna, vexande såsom andra vilda örter — likaså kaktusvexterna, hvilkas blad här äro breda som tallrikar och hvilkas frukter äro stora som hönsägg eller mer. Frukten liknar påzot till smaken meloner samt kostar omkring en svensk skilling banko. Jag kan icke reka till, att det verkligen gör mig ondt om eder, som icke få vara med om kalaset. Der inne i min hytt ligga de präktigaste vindrufsklasar; jag har så när sagt, de ligga mig till förargelse, ty jag har ätit mig ledsen på dem, men, Gud ske lof! hvarje morgon är aptiten lika godigen. — — — JERNBRO ÖFVER NEWASTRÖMMEN. I stället för den pontonbrygga (den s. k. Isasksbryggan), som för närvarande i S:t Petersburg underhåller kommunikationen emellan de båda stränderna af Newafloden, der trafiken är som störst, ämrar kejsar Nicolaus låta anlägga en bro af gjutet jern, hvilken redan är under arbete i Liverpool hos hrr Bury, Curtiv och Kennedy, Som bskant är följer den olägenheten med den nuvarande pontonbryggan, att då isen om vårarne lossnar, måste bryggan göras lös vid enaändan och svängas om vid den andra, så att den kommer att ligga