Aftonbladet – 5 november 1844, sida 1

SV stiga upp emot höjden, likasom ville den bestorma himmelen, men, med ens hejdande sig, dyka neder i en afgrund a! blinkande vatten: det är den andra af Hercules stode, den norra — det är G braltar. Midt emellszn dessa klippor har ni mig nu; midt i Gibraltars sund. Hvilken b-synnerlig teint som hvilär öfver denna trakt! 83 derborta, uppåt den spanska kusten bur fantastiskt bergen skimra i ett oäsdligt ijerran, i en färgton, hvars beskrifving ieke finnes hvarken i språkets ljul eller målarens penseldrag, ty den är etherisk, och jag tror att man bäst beskrilver den såsom ett skådespel sammansatt af luft, sol, vatten, oliveskogar och glödande sand, af hvilket man ej ser detaljer, utan allt ofantligt vidsträckt och ändlöst på ea gång. Jsg kan icke heller på annat sitt beskrifva för eder den afrikanska kusten. S:mma zrökteint, samma glödande sand, samma dunkla grönska af alos, Vinrankor och dylikt. Afståndet mellan de begge verldsdelarnes närmaste uddar är omkring 4!, svensk mil. N: föreställer er då lätte!igen, att jag, under seglingen midt igenom sundet, har ett godt stycke till hvardera landet. Imedlertid vet ni nu hvar ni bir mig. — . . Men båll, jag måste upp på däcetoch kika ... kl. 49 på dagen. Jsg naltas allt mer och mer Gibraltar, vi se redan med blotta ögonen husen omkring strärderna, vi se in i der rymliga hamnen bär och der en skymt af 888lande och-stillaliggande fartyg; men veta ej äntu, bvilka och huru mårga de äro. Ni kan lätt tänka eder min och vår gemensamma nyfikenhet; ty inom en timmes tid äro vi ju midt iano i denna kluaga af krigsoch handelsfartyg, ifrån så många af Europas linder, Och hvilken IWt som omgif