Aftonbladet – 5 november 1844, sida 1

att -halfva besättningen låg sjösjuk ända långt inp följande dagen. De mest : sjövana at besättninge. hade öck enssläng at samma sjuka Hur var de med mig under denna långdans, torde bi fråga Som ni vet, att jag gerna. vill vara :sällskapslik så kan ni. gissa att jag. äfven. delade sjösjukan elinde med de.andra, och det in dupplo; — t jag var nybegynnare. Men: denna sjukdom ä nästan aldrig farlig och-går öfver, så svart farty gets vaggring, efter stormen. blifvit minskad. Un der det.den varar, plågas man olidligt, ech de kan räcka i flera dagar; men få plågor glömma så lätt som denna; då den vilär förbi. S.or men var i början sydostlig, så att vi redsn on söndagsnatten beslöto, att gå norr om England men den gick, till allas vår glädje, hastigt ö!ve till nordlig oeh rormannen fick order att styr mot kanalen. Om Måndagen var stormea mind hård. Med den fördelaktigaste vind och efter fyr: dygns. lycklig segling, hunno .vi om aftonen der 19 Sept. Dovers latitud... Luften: ver rea och klar ätta moln summo sakta fram på den stormfris himmelen och månams balfva ekifva drog framör 0s3 en väg af dallrande pilfver och kantade ned guld de fartastiska molagestalter, fom rörde sig öfver vattnet. Hir och der skymtsde ett afägset segel, och på spridda puskter tindråde de ngelska fyrarne, våra säkra ledare under denra passage. De bruaro såsom stjermor, hvilka fallit ser och lagt sig till hvila vid hafvetsrand. Irån ranska landet framglimmade stundtals Calais och arp G-is Nez mblänkfyrar.. Summan af allt deta var, att en lockande. bål sattes på bordet i junrummet, och en skål dracks för lycklig färd,