Aftonbladet – 4 november 1844, sida 3

BLANDARE ÄMNEN: En liten sedemålning samt om dueller. Ut: Stora Kopparbergs Läns tidning bar stått en serie sf resebeskrifv.nde artiklar under titeln bref til! hemmet, af hvilka de sednare varit daterade Gustafsberg. I den sista, der brefskrifvaren börjar med att omtala sin bekantskap med en Tysk familj, som uppehåller s:g vid Gustalsberg, för att haday förekommer bland annat följande, som förtjenar reproduceras: Biar.d andra ämnen hafva vi talat om Tyskarnes duel er, och varit ense om att detta alldeles icke visar något ädetft mod, utan tvertom djurisk råhet. Den sans, Svensksrne i denna fråga visa, ansåg han mycket prisvärd; jag deremot ansåg den mycket bafva sin:grund ivår kallblodighet, och bos oss vara mera ett naturens, än moraltetens goda. Också är det sällen men:hör något a: denna öfve modika galenskap, annät än hos vissa unga nulitärer, som i fåfä-gavs sköla grundligt instudera lättsinnet och egenkärleken, samt med dessa betyg på fickan. anse. sig örnärmade af tillmelen, åt hvilka ea förståndig man skulle skratta. Vill men se urtypenstill duellen, kan man gå i bönsgården. Sedan sinlighetoch högmod dragit en starrhbinna för tuppirnes ögön, hacsa de med 204 smak ihjäl hvarandra. — Oförmodadt mkommen i lägret, vill jag se mig litet om b andj Marts söner, som här tyckas hafva så god tretnad, förmodligen derföre att deras egen verksamhet står i harmoni med brunnsgästens. Hvad vore då att anmärka mot dessa belefvenhetens briljantstenar, hvilkas yttre finslipniag glittrar i sällskapsufvet? Ofta har man hört brumimas, att det är, som him fore i en flicka så snart hon får se en knekt. Detta må vara mer eller mindre sannt; men frå as: om. det just vore så un!terlict? I vårt bårda klimat och med våra förfranskade pretentioner på lyx och. beqvämlighet, der marvnen a!lt ifrån yogiingaåren: måste. börja sitt lefnadsdagsverke för dagligt bröd, och med den öfverhandtagande kortspelssjukan, der sjelfva ungdomen ryckes ur dansen och leken, som vore dess esentliga element, för att rTufva på dessa !demoniska pappersbitar; hvem är det der, som har nåzon öfver:oppstimma undan: arbetet och kortspelet, för stt öfva sig i dessa små talanger, som förljufva umgängslifvet och i synnerhet glittra i ögat på den lefnadsglada flickan, om ej den unga militärn, hvars läbtingslif ger honom både Just och tillfälle att öfva sig i konsten att behaga? Må de ock alltför gerna som ett privilegium be:itta rättigheten att dåra mör i Balders bage, så länge de icke förtrampa dygd och moralitet; men man harmas med skäl att höra en dylik artighets-adjutanat ifrån den mest förfinade konversation genast gå öfver till matrosspråket i en krets bland skadelystna kamrater, dit ban lik ea röfvarböfding går ut att skifta stt rof med fröjdebeskrifning på ett oskyldigt hjerta, som fastnat i hans spindelgarn. Jag var också en gång ung, mea dessa diablerier hafva alltid förargat mig, och ända tilis nu, var det längesedan, jag hörde något dylikt. Jagen nekar att ju vackra undantag finnas, och dåtigheter framträda bland menniskorna i alla stånd. Men natur igt är det, att sådant i synnerhet måste intrsffa hos ena ynglinz, som stått alliför mycken yttre, kroppslig, och alltför liten inre, andlig bildning. Den yttre polityrn är en civilisationsns fordran, ör hvars utbildning. den. ock frikostigt byggt sina undervisningsanstalter, men om icke själea får följa med i-skolan, så går hon. under tiden ute bland gatpojkarna och lär sig: bara tjufpojkstreck. Att bittre förhållanden äfven härntinnan skola framträda, har man af sednare tiders åtgärder allt skäl att hoppas. — Nytt Luxuröst MODE. Journal de Lieze berättar, att et: nytt mode vid .stora middagar uppkommit, nemligen, att jemte hvarje gästs kuvert lägga ett lithografieradt kort, hvarpå alla de rätter, som komma att serveras, äro upptagna. Vid en middag, som preussiska ministern von Arnim gaf d. 45 sistl. Oktober, framlades kort af detta slag. hvilka voro utmärkt vackra. Öiverst såg man den preussiska örnen och det belgiska lejonet tillsammans dricka rheoskt vin ur glas. — Dea 41 i förra månaden nedrasade ett stort klipastycke från Felsberg i schwaitziska kantonen Grau ändten. Det gjorda ingen skada på den vid foten af berget belägna byn, likasom två förut skedda klippras; men. man väntar dsgligen, att byn skall bliva begrafven under ett ännu större stycke af ber