Aftonbladet – 4 november 1844, sida 3

— Uti Fahblu tidning läses följande: Det säges att Eraebiskopen i sut tal uti Vit terhets-, Historieoch Antiqvirets-akademien ytt rat, att i manaaminne ingen enskild man tillsu stått så högt i ett he!t folks bögaktninr, ingen s begråtits af alla, som Magnus Brabe.n, Detta ytt rande bevisar åtminstone, att H. H. icke är ser deles minneszod, ty knappt ett lustium är iörflu tet, sedan hans egen företrädare på erkebiskops stolen nedgick i den tysta,, och på sednare ti har ingen såsom han varit så känd och beg-åtel af alla. Underrätte:sen om Wallins död slog son en åska ner öfver dem, till bvilka hans nam! kommit, och hvart hade detta ej trängt? Dei större de!en af Sveuska nationen hade honom kå som en fader, ty de hade alla att tacka honon ör mången oförgätelig andelig fröjd, och he!a me nigheter tackade honom för lekåmlig hu;svalelse hvarom Wexiö och Dalarne bara troget vittne Deriöre begrets ock bans död af ala, måhänd med ett enda hösvördigt undantar, och fordra eit yttre bevis härpå, så kan äfven detta lemna i minnet af den otaliga menniskomassa, som följd dea frejdade och ä!skade patriarken till hans si sta hvilorum. Brabe: namn var okendt för ma: san af det egentliga folket, då Watlios de:emo var både skrifvet i deras hjertan och ljöd på de ras läppar. . Båda älskade sitt fädernesland; hvil kendera gagnade det mest och bidrog mest ti dess ära, derom skola häfderna bära opartisk vittnesbörd.n