Aftonbladet – 4 november 1844, sida 3

och ; varubyten synes man alldeles hafva: förjörat tankan derpå, att någon rätt gifves för konsumenteny d. v. s. att något afseende bör göras på de billiga anspråken, att låta bandeln bidraga tl! lefnadsbebofvens förskaffande för ett billigt pris I ett land med den svagaste kapitaitillgång at alla, der de penningar som finnas, ännu icke ens räcka till lör moderniringarna, och der de: dagligen klagas öfver penningebrist i -landsorterna, vill man det oaktadt genom ännu flera probibitioner och ökad tultbeskattning fördyra lefhadskostnaden och leda spekulationerna in på ett konstladt näringssystem, som sedermera skall, derföre attdetn tång blifvit infördt,. underhållas genom nya uppoffrirgar. Kan väl regerisgen undgå att inse de svårig: beter, den sjelf skall i sinom tid röna af denna allt mer öfverbandtagsnde riktning, och att dessa svå righeter skola ökas, ju lägre regeringen fortfa att vara en stillatigande åskådare af den politisk: seaktionens och intressevas förenade bemödander att qväfva de hbersla grundsatserna? Och svenska folket, kan det ännu hysa någo! tvifvel om ouadgön ligheten af, att öppet uta sin tanka om behotfvet af en verklig representa tionsrefo: m ? ————LFIK JE R——